tisdag 16 april 2013

Jag kan säga nej

Att läka, att hitta rätt i vilsenheten, att må bra efter lång tid av mindre bra mående är ingen quick fix men jag är på god väg. Jag har fått hjälp att jobba med mig själv och det som har varit jobbigt i mig och plötsligt kan jag göra saker som jag förut inte kunde.

Jag har alltid haft en stor måste-vara-till-lags-känsla i mig och det har gjort att jag har svarat ja först och tänkt efter sedan. Men det är mycket svårare att säga nej när man en gång har sagt ja. Att säga nej eller vara "besvärlig" har för mig varit förenat med många jobbiga känslor. Men så upptäcker jag att jag kan, utan att tänka så har jag sagt nej eller så har jag ställt upp villkor som passar mig. Utan att be om ursäkt, utan att känna en massa jobbiga känslor. Det är en befriande känsla. Och istället för att få ont i magen och känna att det är jobbigt så blir jag arg. Inte hysteriskt exploderande arg utan sunt arg-för-att-det-är-fel.

Men även om det är mycket bra som händer i mig så finns det saker kvar som gör att det gnisslar lite i maskineriet. När det dyker upp saker som är jobbiga så blir jag väldigt trött. Det kommer som en fysisk trötthet, det är som att jag bara måste stänga av en stund. Och fortfarande så vet jag inte riktigt vilken väg jag ska gå, jag är lite osäker på riktningen. Jag har tankar och idéer och känslor som jag försöker följa, men det är lite som att stå i en dimmig korsning och veta att det är visserligen ditåt jag ska gå men ditåt har tre vägar och alla är höljda i dimma.

Vissa dagar och stunder känns det bra, som att jag bara behöver vänta lite så kommer dimman att lätta. Andra dagar är det tuffare, då känns det lite för grått och tomt och vilset. Jag längtar efter färg, äventyr och utmaningar samtidigt som jag känner mig lite liten och gärna håller i mig hårt så jag inte ska snubbla.

Jag har funderat mycket på vad det är jag egentligen vill. Men att ärligt och öppet våga se, känna och erkänna för mig själv vad jag vill, det har inte varit lätt. Jag tror att det är för att jag kanske inte riktigt litar på mig själv ännu. Kan det jag tycker och vill och känner vara rätt? Ja, det är förstås rätt för mig och det är ju för mig jag ska göra inte för alla andra.

Jag ska skriva en bok.