onsdag 18 december 2013

Och jag som inte tycker om bergochdalbanor

Hur jobbigt livet än är ibland så kan jag ändå tycka att det är skönt att se att inget är för evigt. Livet går upp och ned.

För många år sedan var jag väldigt upp och ned. Höga berg och djupa dalar. Sedan blev jag väldigt jämn. Det var på många sätt ganska skönt att vara jämn, varken hysteriskt glad eller nattsvart ledsen, men jag kunde också sakna både topparna och dalarna. Att verkligen känna livet. Att känna allting ända från det yttersta hårstrået och ända in.

Jag är fyrtio år. På vissa sätt så känns det att jag inte är helt ung längre men livet är egentligen ingen ålder. Känslor och behov har inte alltid så mycket med ålder att göra. Om jag är kåt och bara vill, vill, vill så har det inget med hur gammal jag är, hur jag ser ut, hur jag lever att göra. Lusten finns där ändå.

Just nu är livet rätt bra.

Det är skönt.

Det tar jag vara på.


1 kommentar:

  1. ...bergodalbana i livet är nog trots allt det normala för de flesta. Sedan är det en fråga om hur man värderar dalar o toppar...eller kanske snarare hur okänslig man är när man snubblar fram lite vilset letande. Sedan är ju vissa saker sådana som inte man en har ett val runt....sjukdomar t.ex. Får nog bli så att man ändå ganska nöjd guppar fram på livets hav (dessa sköna målande beskrivningar men ack så sanna) o tar tag i det man vill som flyter förbi. Kort sagt...många har det värre. Njuta av läget och leva varje dag är nog det viktiga precis som Du skriver.... /A

    SvaraRadera