måndag 12 december 2011

Oordning i huvudet

Jag är förvirrad. Jag trivs inte helt med min tillvaro samtidigt som jag tycker jag har det riktigt bra. Jag skulle behöva reda i vad det är som gör att jag mår som jag mår och kanske anar jag orsakerna (för de är nog flera) men det är också jobbigt att rota i det. Jobbigast är nog att prata med någon jag känner för det gör att jag liksom måste ta tag i saker och ting. Om jag pratar med någon annan så kan jag ju välja.

Min jobbsituation är en stor bov i dramat och det är nog här jag skulle behöva börja reda och dra i tåtarna. Vad vill jag egentligen?

Jag vet inte. Nä, jag måste nog hitta någon att prata med.

måndag 5 december 2011

Män och kvinnor i genuskrig

Jag har under en tid följt genusdebatter i bloggar och artiklar och tycker att det är ett komplicerat ämne som många gånger rör upp så mycket känslor så det liksom låser sig istället för att kanske ta det steg framåt som nog de allra flesta vill. Oavsett vilken sida personerna befinner sig på.

Är det skillnad på män och kvinnor? Ja, visst finns det skillnader. Och vissa är biologiska och andra kommer ur en social konstruktion. Vi behöver heller inte vara likadana. Men som jag ser det är problemet att kvinnor och kvinnligt värderas lägre än män och manligt. Och att de som inte så tydligt går in under ett kön, varken biologiskt eller normmässigt kan ha svårt att finna sin rättmätiga plats i samhället.

Det som upprör mig mest är detta ständiga hatande. Kvinnor som hatar män och män som hatar kvinnor. Kanske är det inte ett genuint hat men det är starka negativa känslor och åsikter som kastas emot det motsatta könet. Det är en ständig kamp och ett ständigt skiljegörande. Varför är det så viktigt för så många att skilja sig från det andra könet? Varför är det vi och dom? Hur många gånger har jag inte hört: Ni kvinnor är så. Vi män tycker så här. Vi kvinnor kan ju göra så. Ni män kan inte. Och så vidare.

Jag önskar att det var okej med skillnader men att det inte var nödvändigt att lägga så stor vikt vid det. Att vi kunde vara VI med varandra allihop oavsett kön. Att alla hade samma möjligheter och värde oavsett könstillhörighet.

Jag är en kvinna. Jag har många så kallade kvinnliga egenskaper men jag har också många så kallade manliga egenskaper. Utseendemässigt ser jag till stor del ut som en kvinna, jag är inte så lång, jag är rund, har stora bröst. Men jag har också några drag som är mer en mans. Jag känner mig i mångt och mycket som en kvinna. Jag har en livmoder, jag har varit gravid och fött barn. Men jag känner mig också till en viss del lite som en man. Inte för att jag har manliga egenskaper, inte för att jag har vissa utseendemässiga drag av en man utan mer som en djupt liggande känsla som är svår att förklara.

I min familj är vi två män och två kvinnor. Vi är en enhet, vi är fyra delar. Vi är inte i första hand våra kön. Jag vägrar att tvingas in i en kvinnogrupp som är frånskild männen. Jag har många män och kvinnor omkring mig som är viktiga för mig utifrån så mycket annat än deras kön. Och själv vill jag bli sedd som människa i första hand.

Runtomkring mig är det ett ständigt pågående krig mellan män och kvinnor som jag inte vill delta i. Vi får vara olika men vi får inte göra så stor skillnad. Lite mer vi-känsla och mycket mindre könsindelning skulle göra stor nytta i världen.