Makt

En polis(man) försöker inleda ett sexuellt förhållande med en 17-årig tjej som ofta figurerat i deras utredningar. Han skickar sex-sms till henne. Varför då? Är det för att han är man och inte kan hejda sitt sexuella begär. Knappast.

Det handlar om makt, möjlighet och en föreställning av att det är okej.

Det är inte lika vanligt att en kvinna skulle utnyttja sin position på det viset och det beror inte på att kvinnor har mindre sexdrift eller behov utan på att i kvinnorollen ingår inte föreställningen om att det är okej att utnyttja någon som är svagare eller underordnad.

Det finns förstås kvinnor som utnyttjar och (många) män som inte utnyttjar men det jag vill åt är att de män som utnyttjar gör det till stor del för att det sanktioneras av föreställningen om vad en man är.

Nu handlar det ju inte alltid om sex eller grövre saker som våldtäkt eller misshandel, många gånger är det bara små saker. Jag har flera män i min omgivning som lider av det här. Män som måste hävda sig i varje situation för att inte förlora ansiktet som man, för att fortsätta vara man. Det är ett problem för dessa män mår uppenbart inte helt bra av det och deras omgivning mår inte helt bra av det.

Jag har också kvinnor i min omgivning som lider av det som kommer med kvinnorollen.

Och så finns det såna som jag som bryter mot normerna och lider av att vara normbrytare.

Normer är inte helt igenom dåligt, det behövs normer till viss del för det underlättar för oss. Men vi skulle må så mycket bättre om inte normerna var så hårt fastskruvade. Kanske skulle inte den där polisen ha skickat sex-sms till den utsatt tjejen om normerna hade varit lite lösare.

Sexuella fantasier som norm

För flera år sen i nåt sammanhang som jag inte minns nu så sa jag till en bekant att jag tyckte att Mikael Persbrant var lite sexig. Och fick mig då en föreläsning om att det gjorde jag bara för att normen säger så. En manlig man är hård och tuff (och gärna något av en skitstövel) och som kvinna så gillar jag en sådan man, tycker att han är sexig, för att han förstärker mig som kvinna/kvinnlig. För att man ses som motsats till kvinna och min identitet som kvinna blir tydlig när jag kan jämföra mig med en man som är långt ifrån det som ses som kvinnligt.

Jag är helt med på vad hon menade och jag tycker visst att det kan finnas en poäng i att emellanåt reflektera över våra tankar, handlingar och ord och vrida och vända på dem så att vi kan se dem i andra ljus och kanske se att det ligger mer bakom än vi först trott. Men förstås måste vi också kunna tycka att någon är sexig... bara för att vi tycker det. Eller? Att vi attraheras av vissa människor har säkert sina orsaker som feromoner, hormoner, biologi, normer osv. men måste det smulas sönder och granskas? Det som hände för mig när hon sa så var att hon tog i från mig en del av min känsla.

Många av våra beteenden kan säkert vara skadliga för oss på ett eller annat sätt. Om jag håller fast vid vissa föreställningar så kanske det begränsar mig och gör mitt liv sämre än vad det kunde vara om jag hade mer insikt. Det finns massor av kloka och bra saker i att reflektera. Men det jag vill komma till är att någon gång måste man kunna bara känna utan att leta efter orsakerna till varför.

Jag är med i genusgrupper, läser genusbloggar, jobbar med sådana här saker så visst, det ingår som en stor del i mitt liv att fundera på sådant här. Men jag är också en människa med sexuella fantasier som måste få vara just fantasier, mina fantasier. För mina sexuella fantasier kan ha tusen olika orsaker men de fyller sin funktion. De gör mig kåt, lustfylld och driver mig mot orgasm.

Och ärligt talat, inte kan väl den enda orsaken till att vissa människor tycker att Persbrant är sexig vara stereotypa könsroller och normer för manligt/kvinnligt?

Skam hit och skam dit

Människor skäms för sina kroppar, för kroppsvätskor och kroppsfunktioner. Det mesta av det sådant vi inte har skapat själva eller kan göra så mycket åt. Människor skäms och vågar inte prata om det.

Varför då?

Varför ska vissa ord vara tabubelagda, svåra att använda, skämmiga?

Fitta, mens, bajs, snor, sperma, kuk, knulla.

Lady Dahmer skriver om mens och om att avdramatisera det hela.

Jag tror det är bra att kunna prata mer öppet om våra kroppar och kroppsfunktioner för att inte behöva gå omkring och tro att vi är onormala, konstiga, äckliga. Det är ju rätt hämmande.Det är väl en sak om vi inte pratar om mens eller hur fittan känns med varenda kotte vi möter men att inte kunna prata om det med vår partner eller våra vänner är ju ganska så begränsande. Ska jag inte kunna säga till P om jag har mens? Eller be honom kolla vad det är för knöl jag har på ena blygdläppen?

Att vi har svårt att prata om sådana här saker beror bland annat på att vi har svårt att förhålla oss till saker som vi inte riktigt vet hur vi ska kategorisera. Vad är bajs t.ex.? Är det mat? Nja... Är det en del av min kropp? Nja... inte när det har kommit ut... väl? Avfall? Kanske. Sedan har det säkert en hel del med kultur att göra, i vissa kulturer är det helt okej att prata om mens och i andra inte. Och vanan, ju mer man pratar desto enklare är det. Jag pratar om såna här saker i mitt jobb, jag pratar om såna här saker med P, till viss del med mina barn och så en del med folk jag träffar på sexsajter osv. Jag har inga problem med att säga knulla, fitta, sperma och mens men jag är ganska lyhörd för andra människor så jag begränsar mig mer p.g.a. deras reaktion. Fast ibland glömmer jag mig, det kan vara rätt kul att se hur folk liksom stelnar till lite när jag säger något rakt ut.

Men det finns ju ändå många saker jag aldrig pratar om, sådant jag går och grunnar på och undrar om det är normalt. Tänk så skönt det skulle vara att kunna fråga någon och få reda på att jamen, så där har ju alla.