Hur?

Jag inser mer och mer att jag faktiskt är den där sociala enstöringen som jag brukar säga att jag är. Jag försöker göra saker för att få mer jobb (har ju egna företag), blir lite exalterad över mina idéer, sätter igång och sen... jag då kommer den där jobbiga känslan. Det känns helt enkelt jobbigt att behöva ha kontakt med en massa människor.

Just nu är det värre än någonsin. Jag får liksom ingenting ur händerna. Helst vill jag krypa ner under täcket och låtsas att jag är miljonär så jag inte behöver kontakta alla dessa människor jag skulle behöva kontakta.

När jag har tydligt för mig vad jag ska göra, när jag har en deadline och när jag inte behöver krångla med andra människor. Då går det bra. När jag vet vad jag ska göra. När jag slipper osäkerheten. Jag är egentligen social, har lätt för att ta andra människor, är tillmötesgående och trevlig men det är ändå något som gör att jag tycker att det är väldigt jobbigt. Så jobbigt att jag låter bli.

Usch, det här är inte hållbart. På något sätt så gör jag ju saker ändå, jag sitter ju inte bara här och gör ingenting. Men ändå, jag måste hitta en väg som jag kan gå.

Äntligen

Vi hade sex i helgen. Inte iställetför-sex, eller anpassa-sig-till-situationen-sex utan riktig, avslappnad, befriad tok-kåt-sex. Och det var underbart.

Vi var ensamma hemma, bara P och jag. Tänka sig att det går runt. När jag var tonåring ville jag gärna få vara ensam hemma med min partner så vi kunde ha sex utan att någon störde. Nu när barnen är tonåringar vill jag detsamma.

Vi tog en dusch tillsammans och sen satte vi på en p-film. Jag vet inte om vi tittade så mycket på filmen, det var mer som en bakgrund. Det var så otroligt skönt när han smekte mig, slickade, knullade. Jag ville bara ha allting på en gång. Efter en stund hämtade jag några dildosar. Egentligen är jag inte så mycket för dildosar. Fingrar, tungor och kukar är så mycket skönare. Men den här gången så ville jag har mer av allt.

Jag ställde mig på alla fyra och bad P leka med mig. Gör saker med mig, sa jag. Och han vet vad det betyder. Han slickade min stjärt och körde in några fingrar, sen tog han en dildo och tryckte långsamt in den i min stjärt. Han knullade min fitta samtidigt. Jag sög kuk, vi knullade, han slickade mig. Det var som om jag var galet hungrig efter sex. Jag sa inget men jag bara väntade på att han skulle stoppa in sin kuk i min stjärt. Det gjorde han förstås... det vet jag ju att han vill. Sen tog han mig hårt och skönt och jag ville att det aldrig skulle ta slut.

Behov

Jag stoppar ner handen i trosorna. Känner på min klitoris, stoppar in ett finger i slidan. Tar upp handen och slickar på fingrarna innan jag för ner den igen. Jag börjar smeka min klitoris i cirklar och låter fantasin ta vid. Blundar och ser en film utspela sig innanför mina ögonlock. Jag spolar framåt för att hänga med i kroppens tempo. Det tar bara någon minut innan jag känner orgasmens vibrerande pulserande krampryckningar ta mig i besittning. Jag tar ett djupt andetag och pustar ut innan jag knäpper byxorna och går tillbaka in på kontoret och fortsätter jobba.

Kvinnor som hatar män... och så jag

Jag läser i bloggar om kvinnor som hatar män. För att de ständigt blir utsatta för sexuella övergrepp och kränkningar. Så här står det i en blogg:

"Hur är det att vara kvinnor och leva i ett samhälle där man ofta utsätts för övergrepp, orättvisor, skuldbeläggning, skam och kränkningar? Hur är det att vara kvinna och aldrig känna att man är trygg från något av detta?"

Jag vet och jag förstår att det finns kvinnor som upplever detta. Och jag försöker tänka mig in i det, försöker hitta tillfällen då jag blivit utsatt för detta. Och det har nog hänt, någon gång. Men just här och just nu har jag svårt att minnas detta. Just här och just nu kan jag inte känna som dessa kvinnor gör. För jag upplever inte detta. Inte här och nu och inte nyligen. Någon orättvisa kanske, kanske någon som sagt något nedlåtande (fast det kan lika gärna vara en kvinna som en man). Men jag känner att jag kan bemöta det, att jag inte far illa av det.

I en annan tid, i en annan situation kommer jag kanske att känna annorlunda. Jag förnekar inte att det händer. Men jag vill också få fram att det inte händer alla kvinnor, alltid.

Hon skriver också:

"Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten. Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!""

Och jag vill säga så om P. Inte han. Kanske har jag fel men det finns många män omkring mig som jag aldrig har sett göra något sådant. Det finns också män som jag vet gör just detta. Naturligtvis är det ju olika hur vi upplever saker. Det som jag inte upplever som någonting alls kanske någon annan ser som övergrepp. Men jag har också mött kvinnor som kränker män sexuellt.

Det är inte försvarbart att någon, oavsett kön kränker någon annan människa. Sexuella övergrepp är fruktansvärt fel. Det finns massor av människor som säger och gör hemska saker mot andra människor, inte minst på nätet.

Men i mitt liv, här och nu så upplever jag inte detta. Ingen begår sexuella övergrepp mot mig, ingen kränker mig, ingen skuldbelägger mig. Runtomkring mig finns det många män som visar respekt, som bryr sig och som aldrig skulle kalla en kvinna för hora.

Är jag ensam om att uppleva detta?

För lite sex för få tillfällen

Jag kan gå och längta efter sex. Känna i hela kroppen hur mycket jag behöver ha sex. Hela dagen kan mitt sexbehov lagras i kroppen och när kvällen kommer, barnen äntligen gått och lagt sig och P och jag ligger där så  - har jag liksom svalnat. Då är jag trött och kroppen har börjat stänga ner, släcka, låsa dörrarna. Vi kan ha sex ändå, det är skönt och närheten är ju aldrig fel. Men det är inte på samma sätt som om vi skulle haft sex mitt på dagen när jag var helt öppen och fylld av lust.

För flera år sedan tänkte jag inte ens på det här. Men nu känns det som om jag kastar bort något viktigt. För varje gång jag missar att ha sex när jag som mest behöver det så känns det som resurserna som förut varit oändliga nu blivit ändliga. Jag vet att det inte är så men det är nästan som om jag kan räkna gångerna som är kvar.