Trädgård

Fyra dagar ledigt tillsammans och just ingen sex. Istället jobbade vi i trädgården tillsammans. Det finns en tillfredsställelse i det också. Egentligen så har jag inte varit speciellt sexintresserad den här helgen så jag saknar inte sexet som kunde ha varit så värst mycket. Jag är mer lite ledsen för att tillfället försvann eftersom jag vet att det kommer perioder när jag inget hellre vill än att ha sex.

Liggbar

Jag var på fest med jobbet. Vi drack vin och började prata om att vara heterosexuell eller homosexuell. Jag berättade att jag identifierar mig mer som homosexuell än heterosexuell även om jag nog egentligen inte är det utifrån de flesta andras definition. Då säger en av männen: jaså det var därför vi inte låg med varandra när jag var hemma hos dig. På skoj naturligtvis. Men jag blev glad, för det innebär ju att han faktiskt hade tänkt tanken.

Så med andra ord är jag liggbar.

När han var hemma hos mig så tänkte jag också tanken, att han var liggbar.

Om inte vi var så präglade av vad man får och inte får göra så skulle vi kanske haft sex. Bara som ett lite trevligt tidsfördriv. Tänk om det gick. Om folk kunde låta bli att lägga in så mycket i det.

Oro

Förut var jag rätt ofta orolig av mig, det kom en orolig känsla över mig som jag inte direkt kunde koppla ihop med något. Mina känslor levde sitt eget liv och jag åkte bergochdalbana på dem. Sedan så förändrade jag några saker i mitt liv och då blev jag lugnare, tryggare, starkare och oron försvann. Men ibland händer det att den kommer och hälsar på igen. Korta visiter visserligen men med den obehagliga känslan av att det borde finnas något att oroa sig för men som jag inte vet vad det är.

Jag handskas bättre med det nu. Jag tolkar det som att det handlar om obalans i kroppen, obalans för att jag ätit fel, sovit för lite, har för mycket omkring mig och så vidare. Men det är en otäck känsla när ångesten lurar under sängen när jag ska sova. Då ligger jag där i mörkret och önskar att det snart ska bli dag igen. Det finns två saker som hjälper, sex och att räkna ut eller konstruera saker. Om min partner ligger och sover tänker jag ut hur man bygger hus eller kaninburar.

När morgonen kommer stiger jag gärna upp.

Komplimanger

Genom åren har jag flera gånger fått höra av helt olika personer (läs killar) att jag är väldigt bra på att suga kuk. Jag har lite svårt att förhålla mig till det. Det är ju fantastiskt att få någon att njuta men som komplimang blir det lite konstigt. Om de säger: Åh vad skönt det är! Då känns det bra. Men om de efteråt säger: Du är jävligt bra på att suga kuk. Ja då vet jag inte hur jag ska ta det. För det är som om jag blir något med den kommentaren. Att jag blir en kuksugerska (men inte så mycket mer). Istället för att prata om njutningen, hur skönt det är att njuta tillsammans.

Fast det kanske bara är jag som har svårt att ta komplimanger.

Fantasier

Vad fantiserar ni om när ni har sex? En del kanske inte fantiserar alls under själva sexakten utan bara går upp i stunden? Jag fantiserar nästan jämt när jag onanerar eller närmar mig orgasm, ensam eller tillsammans med någon annan. Däremot tänker jag inte så mycket under en intensiv sexstund med en partner. Jag har några återkommande fantasier som går i perioder, jag kan ha samma onanifantasi under en period för att sedan byta till en annan.

Oftast är jag en man i mina sexuella fantasier. Nästan alltid. En dominant man som tar för sig. Jag har inte hört någon annan kvinna berätta att hon är en man i sina fantasier men å andra sidan har jag inte hört så många berätta om sina fantasier överhuvudtaget.

Jag tror inte jag vill berätta i detalj om mina heller. Fantasier måste få vara fantasier utan några gränser, någonstans måste vi få vara gränslösa tror jag.

Att fantisera och hitta på är något jag gillar. Jag skriver en del, noveller, dikter, försöker mig på romaner. Går på skrivarkurser mellan varven. Jag blandar mina fantasier med saker jag upplevt i verkligheten när jag skriver. Det är rätt kul att se och höra folks reaktioner på sådant som jag faktiskt upplevt men som de tror är påhittat.

Kukar och utomhus

Jag fick nyss mail av S, killen vi hade trekant med, och det kändes gott. Han ville ses igen. Och det vill jag också men jag vet inte vad P vill. När vi ska träffa en kille vill han alltid att det ska vara en snygg, vältränad, ung kille med stor och rak kuk. Jag vill träffa någon som gillar oss och som vill det vi vill.

S är ingen snygging men ser helt ok ut. Det jag gillade med honom var att jag kände mig avslappnad med honom, att han sa mitt namn och rörde vid mitt hår och att han så uppenbart njöt av att ha sex med mig och att jag hade det skönt med honom och P. Att vi funkade tillsammans alla tre. Det där med utseendet känns inte viktigt och dessa kukar... jag har inte haft sex med någon som inte haft en skön kuk. Det handlar om teknik och alla killar har olika teknik beroende på hur deras kuk ser ut, så upplever jag det åtminstone. Sen så kan ju en del ha en teknik och ett sätt som lämnar en del övrigt att önska. Men kuken är det sällan fel på. P har en stor kuk och jag gillar den, naturligtvis. Det kan vara häftigt med stora kukar men det handlar mer om ögonfröjd och själva grejen. Ungefär som det säkert kan vara häftigt att ha sex med någon som är yngre och skitsnygg och vältränad - liksom för att få skryta om det. Även om det bara är inför sig själv. Men ärlig njutfull sex handlar för min del om avslappning, lyhördhet och teknik. Att alla inblandade njuter både av vad de får och av vad de ger.

Jag har varit ute och gått, det är inte jättevarmt ute men det hade i alla fall torkat upp så pass att jag kunde lägga mig i gräset. Det var riktigt skönt att ligga där och bara vara mitt i naturen. Det skulle faktiskt gå att ha sex ute nu.

Synd bara att P är så konstig just nu.

Att bli till inget

P och jag har varit ihop i många år. Jag var rätt ung när vi träffades och påverkades lite för mycket av hans beteende. Jag trodde det handlade om att jag var eller gjorde nåt fel för allt som var jag, allt jag gillade och ville göra dissade han. Trots det hade vi det bra på många sätt och jag älskade honom och ville vara med honom. Men många år gick, jag blev starkare och mer självständig och insåg att det här inte var rätt. Jag försökte prata, tjata, vara arg, förstående, ledsen, glad, skrika, viska, visa. Men inget förändrade något. Och till slut gav jag upp. All min kärlek hade gömt sig i ett hörn. Allt jag någonsin hade velat var att leva med P och våra barn i vårt hus och ha det bra tillsammans. Men inget av det betydde nåt längre. Jo barnen förstås men inte det andra. Jag kunde ge upp allt bara jag fick känna mig älskad för min skull. Eller åtminstone slippa utsättas för att ständigt vara fel i Ps ögon.

Först då, när jag gav upp. När jag inte ville längre. När jag sket i allt och var otrogen och redo att dra vilken sekund som helst. Först då började han kämpa. Då visade han att han ville ha mig, att han älskade mig och ville förändra sitt konstiga beteende för min skull.

Första tiden var jag motsträvig men gav honom en chans men så småningom när jag förstod att han menade allvar så började vi arbeta tillsammans för att få det att funka igen. Det tog några år men sedan kom vi ut på andra sidan och mådde så mycket bättre båda två och vi mådde bra tillsammans.

Det har gått många år nu och vi har det bra tillsammans. Jag har inte mycket övrigt att önska. Vi har ett helt annat förhållande, det är bara det som alltid har varit bra som är detsamma.

Men igår, utan förvarning och helt oförklarligt för min del så hände det en sak som tog mig raka vägen tillbaks till den jobbiga svåra tiden. Vi satt och kollade på tv och P reagerade på en sak i programmet. Han är sällan arg, ofta är han väldigt lugn. Men nu brusade han upp och höjde rösten och stormade iväg. I sin ilska så sa han fel och jag påpekade det. Det var väl dumt av mig men situationen var så absurd så jag visste inte hur jag skulle handskas med den. Och när jag sa att han sa fel så sa han inte bara oj då gjorde jag, som vem som helst skulle ha sagt. Istället högg han direkt och skrek åt mig att han inte alls sa fel. Att det var jag som sa fel och att jag var dum som sa så. Och jag rasade hela vägen tillbaks. Jag fattade det inte då. Jag blev bara så sårad och arg och ledsen så jag sa en massa dumma saker tillbaks.

Resten av kvällen satt jag tyst i mitt hörn och undrade vad det var som hade hänt och varför jag reagerade så starkt. Jag har vuxit mycket de senaste åren. Det är mycket som har hänt omkring mig som gjort mig stark och som utvecklat mig till en människa jag trivs att vara. Men igår blev jag svag och liten igen. Jag tappade bort mig själv och blev till ett ingenting för att P fick ett utbrott.

Jag brukar inte vara rädd men nu är jag det. Jag är rädd för att fråga honom vad som hände. Inte ens på den jobbiga tiden var jag rädd. Jag hade inga problem att konfrontera honom och det brukar jag verkligen inte ha nu heller. Men jag tror att alla de här åren som gått och som gett mig en lugn trygghet bara rasade som plockepinn under mig och jag var totalt oförberedd på det. Och ändå är det säkert ingen stor sak.

Men det är nog många saker som spelar in. Jag har rakat av mig det mesta av håret, det har gett mig mer respekt men jag är inte liggbar längre. Alltså, P vill ligga med mig och när vi träffat folk från nätet för sexträffar så vill de ligga med mig. Men folk jag möter i andra sammanhang ser på mig på ett annat sätt. Innan hade jag en mesig frisyr och väldigt många människor behandlade mig som en liten söt fåntratt. Men kan du sånt? kunde de fråga. Jag hade hela tiden ett behov av att hävda mig och bevisa att jag visst kan. När jag klippte av mig håret fick jag många negativa reaktioner men också en helt annan respekt. Idag är det ingen som ifrågasätter om jag kan. Men med långt hår så var jag också liggbar. Det kanske kan verka skönt att inte folk ser på mig på ett sexuellt sätt men det är dubbelt. Naturligtvis vill jag vara attraktiv.

P vill att jag ska ha långt hår. Jag tror inte alls det handlar om att jag skulle bli mer attraktiv för honom med långt hår. Jag tror det handlar om att han vill ha en fru att visa upp. Det är med andra ord inte i sängkammaren han vill att jag ska ha långt hår, det är bland andra människor. Som det är nu så är jag inte riktigt bekväm, jag sticker ut. Jag tar plats och jag är någon.

Det här spelar naturligtvis in. För igår när det blev så där konstigt och jag blev så liten och det gjorde så ont i mig så kände jag direkt att jag inte visste hur jag såg ut. Det var som om jag förvandlades till något fult och oattraktivt. Plötsligt stod jag där utan någonting alls att luta mig mot. P fanns inte för mig, jag var ingenting och jag var inte ens lite söt. Jag blev till noll.

Det gör ont att inte finnas.

Och nu sitter jag här. P sover fortfarande. Han är ledig i dag och vi ska åka iväg på en resa på tu man hand. Vi har inte pratat med varandra sedan händelsen igår. Jag gick och lade mig före honom. Det kramar på ett obehagligt sätt i mitt bröst, det gör ont.

Jag är rädd för att jag tappade mig själv, jag är rädd för att P inte ska vilja ha mig, jag är rädd för att vi ska hamna i samma dumma tillstånd som för flera år sedan. Jag är rädd att allt jag trott på var en lögn.

Och det för en enda liten konstig händelse.