Oordning i huvudet

Jag är förvirrad. Jag trivs inte helt med min tillvaro samtidigt som jag tycker jag har det riktigt bra. Jag skulle behöva reda i vad det är som gör att jag mår som jag mår och kanske anar jag orsakerna (för de är nog flera) men det är också jobbigt att rota i det. Jobbigast är nog att prata med någon jag känner för det gör att jag liksom måste ta tag i saker och ting. Om jag pratar med någon annan så kan jag ju välja.

Min jobbsituation är en stor bov i dramat och det är nog här jag skulle behöva börja reda och dra i tåtarna. Vad vill jag egentligen?

Jag vet inte. Nä, jag måste nog hitta någon att prata med.

Män och kvinnor i genuskrig

Jag har under en tid följt genusdebatter i bloggar och artiklar och tycker att det är ett komplicerat ämne som många gånger rör upp så mycket känslor så det liksom låser sig istället för att kanske ta det steg framåt som nog de allra flesta vill. Oavsett vilken sida personerna befinner sig på.

Är det skillnad på män och kvinnor? Ja, visst finns det skillnader. Och vissa är biologiska och andra kommer ur en social konstruktion. Vi behöver heller inte vara likadana. Men som jag ser det är problemet att kvinnor och kvinnligt värderas lägre än män och manligt. Och att de som inte så tydligt går in under ett kön, varken biologiskt eller normmässigt kan ha svårt att finna sin rättmätiga plats i samhället.

Det som upprör mig mest är detta ständiga hatande. Kvinnor som hatar män och män som hatar kvinnor. Kanske är det inte ett genuint hat men det är starka negativa känslor och åsikter som kastas emot det motsatta könet. Det är en ständig kamp och ett ständigt skiljegörande. Varför är det så viktigt för så många att skilja sig från det andra könet? Varför är det vi och dom? Hur många gånger har jag inte hört: Ni kvinnor är så. Vi män tycker så här. Vi kvinnor kan ju göra så. Ni män kan inte. Och så vidare.

Jag önskar att det var okej med skillnader men att det inte var nödvändigt att lägga så stor vikt vid det. Att vi kunde vara VI med varandra allihop oavsett kön. Att alla hade samma möjligheter och värde oavsett könstillhörighet.

Jag är en kvinna. Jag har många så kallade kvinnliga egenskaper men jag har också många så kallade manliga egenskaper. Utseendemässigt ser jag till stor del ut som en kvinna, jag är inte så lång, jag är rund, har stora bröst. Men jag har också några drag som är mer en mans. Jag känner mig i mångt och mycket som en kvinna. Jag har en livmoder, jag har varit gravid och fött barn. Men jag känner mig också till en viss del lite som en man. Inte för att jag har manliga egenskaper, inte för att jag har vissa utseendemässiga drag av en man utan mer som en djupt liggande känsla som är svår att förklara.

I min familj är vi två män och två kvinnor. Vi är en enhet, vi är fyra delar. Vi är inte i första hand våra kön. Jag vägrar att tvingas in i en kvinnogrupp som är frånskild männen. Jag har många män och kvinnor omkring mig som är viktiga för mig utifrån så mycket annat än deras kön. Och själv vill jag bli sedd som människa i första hand.

Runtomkring mig är det ett ständigt pågående krig mellan män och kvinnor som jag inte vill delta i. Vi får vara olika men vi får inte göra så stor skillnad. Lite mer vi-känsla och mycket mindre könsindelning skulle göra stor nytta i världen.

Natt

Tusen tankar fyller mitt huvud men inte en enda får plast. Det gör ont. Det är sorg. Och ändå borde jag vara glad nu. Men jag orkar inte.

Romantik i solen

Jag såg på Hollywoodfruar (av alla program som kan inspirera) och fick idén till romantiska utflykter som ett sätt att hålla kärleken och passionen vid liv. Eller för att helt enkelt få vara vuxna tillsammans. Så jag bestämde mig för att ta med P på en hemlig romantisk dejt.

Vi cyklade till en sjö i närheten och jag hade köpt bubbel och lite gott att äta. P fick lägga sig på klippan och lyssna på musik i ett par hörlurar medan jag dukade fram. Sen så tog jag helt sonika och drog ner byxorna på honom och sög hans kuk.

Vi åt och drack lite emellan och sen hade vi mer sex. Det var fantastiskt väder, sommarvärme, och vi var alldeles ensamma vid sjön.

En mycket fin upplevelse. Skönt att bara få vara tillsammans utan några krav eller nåt som stör.

Fram för fler romantiska dejter!

Får jag strypa någon?

Men vilket jävla skitsnack. Jag har under ett halvår haft en chefsroll och kämpat som ett djur för att få ordning på saker. Men när det finns folk som inte vill lyfta på sin jävla röv och göra nåt så är det svårt att få till det. Hur skulle det se ut i ett fotbollslag om alla sitter på bänken och tycker att det är lagkaptenen som ska sköta spelandet?

I dag så var det dags att kliva av och lämna över till en annan. Och vad får jag höra då? Jo att det var mitt fel att vi inte har sparkat in tillräckligt många bollar i målet. Jag som har slitit som ett djur för att försöka få upp spelarna på plan.

Men tack så jävla mycket.

Orgasmer

Jag hörde på radion, nåt program på P3, där de pratade om fejkade orgasmer. En tjej tyckte att det var bra att ta till om sexet var dåligt för då kom kille fortare och så var det över. Min första tanke var: hur kan sex vara dåligt? Fast visst kan det väl säkert vara det. Men jag tycker det mest handlar om hur jag mår om sexet blir bra eller inte. Alltså, om jag mår bra och är tänd och upphetsad så ser jag till att få det jag vill ha = bra sex. Om jag är trött och inte tillräckligt upphetsad så kanske det inte är så superbra till att börja med, men oftast så tänder jag till efter en stund och då blir det bra i alla fall. Eller så säger jag till, nä jag orkar inte. Och låter bli.

Fast jag antar att den här tjejen tänkte på tillfälliga sexförbindelser. Kanske det inte är lika lätt då att styra upp sexet. Men jag tror nog jag skulle göra det ändå. Varför ska man annars ha sex? Kanske är jag helt enkelt tillräckligt vis och erfaren nu för tiden för att ha meningslöst sex.

Vi har inte klamydia förresten. Fick provsvaren igår och det var negativt. Jag hade blivit ganska förvånad om vi hade haft det. Jag vet att man inte alltid känner av det men det fanns liksom inga tecken alls. Har haft klamydia två gånger förut och även om det inte var solklart så märktes det.

Vi firade det med att ha sex. Tänka sig. Vi övervann tröttheten och sexade loss. Jag fick en riktigt skön orgasm. När P smeker mig så får jag för det mesta mycket skönare, mer intensiva orgasmer än när jag smeker mig själv. Men å andra sidan så vet han ju inte exakt när han ska fortsätta och när han ska sluta eller om han ska trycka hårdare eller så. Oftast slutar han för tidigt. Jag brukar styra honom men mitt i orgasmen är jag sällan tillräckligt närvarande för att kunna styra ordentligt. Vi har pratat om det efteråt och han försöker, men jag vet ju själv hur svårt det är. Om jag smeker eller suger av honom så tycker jag alltid det är skitsvårt att veta hur jag ska göra precis när det går för honom. Helst skulle jag vilja lämna över till honom den där sekunden innan det går.

Vi kanske får ta ett snack om det här igen.

Slump eller vad?

Kikade in på en blogg och där läste jag om Klamydia - hur man gör för att testa sig över nätet. Tänkte att ja, det är ju bra men inget vi behöver. Vi har ju knappt sex ens med varandra.

Sen så loggade jag in på en mailadress som jag inte kollat på länge och där hade jag fått ett meddelande från killen vi träffade i våras. Han i sin tur hade fått veta att han har klamydia. Och kan ha smittat oss.

Så jag beställde hem två test, ett till P och ett till mig. Lika bra att kolla.

Inte för att jag vill ha klamydia men samtidigt så blev jag nästan lite glad - tänk, jag har ett sexliv i alla fall, annars skulle jag ju inte kunna ha klamydia. 

Nyrakad

Nyrakad... det känns bättre. Och så gick jag ut till djuren och städade och fixade lite åt dom. Man ska aldrig underskatta kroppsarbete och frisk luft. Och rakapparater.

Blä

Loggar in på facebook och alla är så positiva. Det är fint väder! En bra dag! Solen skiner! Ja, jag ser att solen skiner. Det är vackert. Det är fredag. Men jag är så jävla seg, trött och har ingen lust alls. Jag vill ha kul, snacka skit, skratta.

En kompis som kraschat efter ett långt förhållande berättade igår att hon mår bra igen och att hon börjat dejta och haft sex. Åh det lät så enkelt. Hon bara skaffade nån att ha sex med liksom. Jag har ju P men jisses, vi orkar inte ta tag i det. Och så vår loverboy som hörde av sig och vill träffas. Och jag som känner mig tjock och ful.

Nä jag behöver göra nåt. Ska nog ta fram rakapparaten och raka av mig håret som börjat växa ut. Det ger mig alltid en kick. Det är lite som att håret skymmer mig och när det faller så kommer jag fram.

Jag började i alla fall dagen med bra mat. Alltid nåt.

Jag ser väl hur jävla sur ut jag vill

Jag kom på en sak som jag blir så jävla arg för så jag bara måste skriva av mig. Jag har en kollega som väldigt ofta måste fråga om jag är ledsen eller om nåt är fel.
- Varför harklade du dig nu, kan hon fråga, är det något som är jobbigt?
- Du ser inte glad ut, är det något som är fel?
Eller som en kille jag var ihop med:
- Varför står du och ser så jävla sur ut för?
Men alla de här gångerna när jag får sådana frågor så blir jag helt överrumplad. För jag var inte sur, ledsen, arg eller besvärad utan jag bara var. Jag.
Men för varje sådan här grej så blir jag mer och mer medveten om hur jag ser ut, hur jag beter mig. Oj, kan jag tänka, ser jag inte tillräckligt glad ut nu? Eller är det dumt att jag står med armarna i kors? Borde jag låta bli att skruva på mig i fall det kan misstolkas? Vågar jag hosta?
Och det är ju helt jävla sjukt.
Att jag inte bara kan få vara.


Men så upptäckte jag häromdagen att jag frågade P samma sak. Är det nåt som är fel, du ser så moloken ut. Och jag fattar ju att det handlar om osäkerhet hos den som frågar, att den speglar sig i det den tycker sig uppleva hos den andra.


Visst ska vi bry oss om någon ser ledsen ut. Men ibland behöver vi nog fundera över om vi verkligen behöver gå om kring och se och vara behagliga hela tiden. Mina mungipor råkar peka nedåt om jag inte ler. Och jag råkar vara en sådan person som gärna står en stund i ett hörn och betraktar. Och dessutom är jag väldigt öppen med mina känslor så de som känner mig borde veta att jag berättar om det är något som trycker mig.


Så snälla (alla ni som känner mig men ju inte läser det här eftersom jag är hemlig) låt bli att läsa in så jävla mycket i hur jag ser ut. Jag ser sur ut ibland utan att vara det men jag är faktiskt inte här för att behaga.

Filmjölk

Jag är deppig. Det är lite motigt just nu. Men något som gör det extra jobbigt är att jag inte riktigt vet vem jag ska prata med om det. För jag skulle behöva prata av mig.

Jag har flera riktigt bra vänner, jag har P som jag kan prata med om allt och jag har en kollega, en mamma, en syster osv som jag skulle kunna prata med. Men grejen är att jag vill prata av mig utan att få några goda råd. Jag vill bara få häva ur mig och få lite medhåll en stund.

När det blir så här så tröstäter jag. Och jag vill hemskt gärna dra täcket över huvudet och sova bort några timmar.Fast det gör jag ju inte.

Egentligen tror jag att jag mest har tråkigt. Jag har inget riktigt att bita i varken på jobbet eller i andra sammanhang. Min tillvaro är lite som ljummen filmjölk just nu. Inga kickar, inget som är utanför boxen, inget tokigt eller extra roligt.

Och då skulle man ju kunna tycka att när en gammal loverboy hör av sig och vill ha en dejt med oss så borde jag väl jubla och säga kör i vind. Lite rajtantajtan borde väl kunna pigga upp. Jo, om jag inte kände mig ful och otillräcklig och tjock så kanske det kunde ha varit nåt.

Blask.

Hur har man sex?

Fan, jag vill ha sex. Skön, kladdig, upphetsande lustfylld sex. Men jag är som en jävla duracellkanin som ligger i ett hörn och hackar, där batterierna faktiskt är på  upphällningen. Häromnatten så vaknade jag till och med med tanken att vafan, nä jag lägger ner. Jag har redan gjort det här, jag kan det. Det är tråkigt. Tänk er att vakna mitt i natten utan att ha blivit väckt av något och med en enda klar tanke i huvudet. Att sex är meningslöst.

P och jag brukar ta en promenad ibland efter middagen och då pratar vi ofta om sex. Hur vi ska kunna ha sex, när vi ska ha sex, vad vi vill göra. Och det är just hur och när som är problemet. Vi är liksom inte i fas med livet, sexlivet alltså. Vi är långt i från varandra hela dagarna, sedan har vi fullt upp med att laga mat, hushållsbestyr och annat fix, umgås med barnen osv. Och ja, barnen, de är ju överallt där vi är. De är i början av tonåren och det går inte att få dem att lägga sig klockan åtta längre. De har massor att prata om (och vilken tonårsförälder med vettet i behåll vill inte ta vara på när barnen pratar med en?) och de har mycket omkring sig vilket innebär att de är överallt, hela tiden, och kan dyka upp närsomhelst. När så hela familjen ligger i sina sängar, dörrarna är stängda och det faktiskt skulle vara möjligt att ha lite tyst sex då är P och jag så trötta så bara tanken på sex är som att bestiga Kebnekajse i för stora gummistövlar.

Och så uppenbarar sig möjligheten till en kväll på tu man hand. Dottern ska iväg på annat och sova över, sonen kan åka till sin flickvän. Trodde vi ja. Pappa och jag vill ha en kväll för oss själva, förklarade jag för barnen. Och de förstod. Men sen så kunde sonen inte åka till flickvännen. Och vad ska vi säga om det? Vi vill ju inte stänga ute barnen från sitt hem för att vi ska kunna ha sex.

Det skulle vara lättare om vi kunde åka iväg nånstans, ha en liten sexlägenhet. Det vore nåt det. Men herregud vi har ju inte pengar till nåt sånt.

Vi har nog blivit för bekväma för bilen eller skogen känns inte som ett alternativ. Bortskämda med kanske. För vi vet ju hur underbart det kan vara med sex när man är fri att låta så mycket man vill, har det varmt och gott och känner sig avslappnad och trygg och kan göra precis vad man vill. Ärligt talat så är det inte bara sex jag vill ha, jag vill ha kvalitetssex. Annars kan det nästa kvitta.

Nytt liv

Jag har haft sommarlov från bloggen. Känns rätt bra att smyga igång igen efter ett uppehåll. Som om jag kan vara mer hemlig och mer öppen då.

Jag ska ta tillbaks mitt liv. Det finns några saker som jag vill göra nåt åt, som betyder mycket men som hamnat på undantag. Det ena är sex, det andra är min kropp och min hälsa.

För några år sedan hade vi mycket sex, vi hade sexträffar ganska ofta och överlag så mådde jag bra. Livet var enkelt på nåt vis. Sedan så minskade sexaktiviteterna markant och jag blev tröttare, mer håglös och allt kändes tyngre på nåt vis.

Och min kropp. Jag gick ner 20 kg och mådde bra på många sätt och vis. Sen så tappade jag kontrollen och gick upp allt igen. Jag har inte vägt mig på länge för jag vill inte se misslyckandet i siffror. Det räcker med att det märks på kläderna. Grejen är att jag vet hur jag ska äta för att må bra och för att gå ner i vikt. Men jag tappade kontrollen, orken, inspirationen och gav upp.

I dag så började jag med att springa. Jag läste att man ska springa i trettio sekunder, gå raskt i en minut, springa i trettio sekunder, gå i en minut och så fortsätta så i tjugo minuter. Då förbränner man upp till 24 timmar efteråt. Jag är totalt otränad, jag har i stort sett aldrig motionerat. Så jag körde lite lagom, var ute i 16 minuter. Det kändes bra. Sen så har jag ätit bra mat, sådant som jag vet funkar för mig.

Jag ska ge det här en chans nu. Springa minst 4 dagar i veckan i två veckor och äta bra samtidigt. Två veckor ska jag klara det så går jag vidare därifrån sedan.

Likadant med sexet. Jag ska helt enkelt se till att vi har sex flera gånger i veckan och dessutom ska jag onanera. Jag har ju inte ens onanerat för mig själv, veckorna bara går och jag har ens inte minsta tanke på sex. När jag träffade mina tjejkompisar förra veckan och vi satt och skämtade om sex så kände jag mig som en pryd tant, jag som alltid brukar vara värst kom inte ens på nåt. Vad är sex liksom? kändes det som.

Men jag kan ta tillbaka mitt liv, jag kan göra sådant som får mig att må bra.

Två gånger

Vi har haft sex två gånger den här veckan, fast det bara är torsdag. Ovanligt nog. Igår kväll så gav jag P lite oral pleasure. Ska jag göra på dig nu, undrade han efteråt. Du kan göra på mig en annan dag, sa jag. Och så sov vi.

Det är så enkelt ibland.

Trött

Det är tusen saker som händer omkring mig just nu. När någon frågar hur jag mår så måste jag tänka efter, jo egentligen så mår jag nog bra. Egentligen. Fast ändå inte. Flera vänner omkring mig mår väldigt dåligt just nu och jag försöker finnas till hands för dem. Jag vill det, men det är tungt också. Och så är det mycket annat som var för sig inte är något stort men det spär på. Och allt det här gör mig trött. Jag vill gå och lägga mig och sova i flera dagar. Men mest troligt finns ju allt kvar även om jag skulle göra det.

Jag stirrar på min lista med jobbsaker som jag ska fixa, inget är akut och då hittar jag ingen energi att ta hand om sakerna. Jag tänker att jag borde städa, tvätta, gå ut med hunden. Men det känns så tungt.

Kanske borde jag sova ändå. För en gångs skull kanske jag borde lyssna på kroppen och göra som den säger. Om jag nu är så ofantligt trött, huvudet känns som ett surrande domnande getingbo och kroppen är seg som sirap så borde jag nog låta sömnen ta hand om det så jag kan ladda upp ny energi.

Men den duktiga flickan inom mig tror att det är latmasken som spelar mig spratt och den duktiga flickan tror att någon annan ska säga nåt. Ha några åsikter på om jag sover mitt på dagen. Jag ska försöka sparka ut mina inneboende missfoster och komma fram till vad jag egentligen behöver.

Uppdatering:

Så vad gjorde jag? Gick jag och lade mig? Nej, förstås inte. Jag tog en promenad med hunden. Jag kan inte strunta i honom. Och så har jag jobbat och faktiskt fått lite gjort. Överlag kändes det bättre redan när jag hade skrivit av mig. Trött är jag fortfarande men uppgivenheten gav med sig lite.

Jag googlade på vad trötthet kan bero på. Några saker är väl ganska troliga:

• Det är vanligt att man känner sig trött om man går igenom en känslomässigt hård period i sitt liv.
• Det kan vara en del av en sorg- eller krisreaktion. 
• Det kan vara borrelia

Jag har haft borrelia ett antal gånger och jag blir alltid trött. Men naturligtvis kan det lika gärna bero på den starka känslomässiga påfrestningen jag har varit i/är i. 

Analsex

Jag har förstått att jag måste utnyttja kåtheten när den kommer. Den kommer inte på beställning och ett missat tillfälle kanske inte går att ta igen. Att ha tonåringar i huset gör det mer komplicerat att ha sex. Tonåringar har inte samma tider som 40-åringar. Sex är ganska meningslöst när jag är trött, trött, trött.

P och jag jobbar långt i från varandra, jag hemma och han borta. Sällan eller aldrig har han möjlighet att komma hem en sväng på dagen eller komma lite tidigare för att vi ska kunna ha sex när inga barn är hemma.

Men häromdagen uppenbarade sig möjligheten att få en eftermiddagsstund på tu man hand. 45 minuter för att vara exakt. Hur utnyttjar man 45 minuter på bästa sätt när man är en hungrande kvinna?

För ett tag sedan färgade jag håret och då fick man med plasthandskar av en trevligare sort än de där som liknar plastpåsar. En lite mer gummiaktig sak utan gummilukten. Jag fick en idé om att det kunde vara trevligt att bli undersökt av P när han hade sådana handskar på sig. Jag berättade min fantasi för honom och dagen efter hade han tagit med sig sådana handskar från jobbet.

Så när vi fick den där stunden så bad jag honom ta på sig en handske och undersöka mig. Det var upphetsande.Och det ledde till ett 30 minuter långt, hårt och väldigt skönt analknull.

Ibland kan jag inte ha analsex. Då är det svårt att förstå att det är så skönt. Ibland lyssnar jag på kvinnor som säger att tjejer inte gillar analsex, och då tror jag nästan på det. Ibland ser jag på porrfilm och undrar hur de där små tjejerna klarar av att bli knullade så hårt där bak av så stora kukar.

Men när jag låg där i tisdags och fick Ps stora kuk i stjärten, när han stötte in den gång på gång och jag skrek hårdare, hårdare, mera, mera. Då undrade jag snarare om två kukar i stjärten samtidigt skulle vara tillräckligt.

Hur får man tillräckligt? När blir man mätt?

Jag i all min osäkerhet

Jag drömde i natt att jag hade sex med en ung snygg kille. Drömmen lämnade kvar en orolig känsla av lust och längtan. Jag försökte tillfredsställa mig själv men orgasmen kom inte som en befrielse. Vad är det jag vill?  Bli uppslukad, tror jag. En stunds skön, hård, djurisk parningsakt som tillfredsställer det elementära i att vara människa. Det kroppsliga mötet bortom förnuftet.

Jag väntar på några paket som ska levereras av en budfirma. Jag vet att det är en kille som kommer med dem, jag pratade med honom igår. En förvirrad fantasi om att ha sex med honom har farit runt i mitt huvud. Frågan som dyker upp är inte om det är en omoralisk tanke, om det skulle vara fel att faktiskt göra det utan om det finns någon som överhuvudtaget skulle vilja ha sex med mig.

Det gör mig ledsen att jag känner mig osexig och oattraktiv. Jag tog en bild med min mobilkamera. Försöker betrakta den utifrån. Hur ser jag ut? Finns det något attraktivt? Och vad spelar det egentligen för roll hur man ser ut, i det kroppsliga mötet är det ju ändå så mycket annat som spelar in. Men det är ju ingången, dörren. Om folk inte ens vill öppna den, hur ska de då kunna komma in?

Ändå återstår frågan om det ens är viktigt att någon annan än min man vill ha sex med mig.

Svaret är: jo, det är viktigt. Varför, måste jag fundera över en stund.

Pengar

Pengar. Det är något jag sällan haft mycket av. För det mesta funkar det bra ändå men ibland tar det slut och var ska man då hämta pengar ifrån? Jag är rätt bra på att prioritera, på att köpa sådant vi behöver och skippa annat. För det mesta så saknar jag inte något heller. Vi har ett hus och vi kan äta oss mätta och har kläder att ha på oss. Jag tycker inte vi har det dåligt ställt. Jag skulle inte säga att vi är fattiga.

Men vi har mycket mindre pengar än många andra. Och ibland blir det kännbart. Vi har lyckats spara ihop lite pengar på vårt sparkonto men jag väntar in i det sista med att röra dessa. För rätt som det är står vi där och akutbehöver pengar och om det kontot är tomt så har vi ju ingenting.

Vi har mat i frysen, vi har som sagt ett hus att bo i, vi har kläder, bilar och tv, dator och allt sådant. Vi har det bra. Men det är lätt att bli rådvill när pengarna är slut. När räkningarna ligger på hög och inte kan betalas.

Det är ju knäppt egentligen. Vi jobbar båda två, vi har byggt vårt hus själva, vi köper sällan nya kläder eller saker, vår nyaste bil är från 89. Varför har vi då inga pengar? För att våra inkomster inte matchar de plötsliga och ofrånkomliga utgifterna.

När det är så här blir det lätt att desperat leta efter sätt att tjäna pengar snabbt. Jag har till och med funderat på om jag kunde prostituera mig.

Nån som har lust att betala för att ha sex med en fet, hårig kvinna i tuppkam och gamla kläder?

Sjuk

Jag har lite svårt att vara sjuk när jag är sjuk. Jag inser det alltid efteråt. I drygt en vecka har jag varit rejält risig, jag jobbade ändå men det gick segt. Hjärnan funkar inte så bra när man har feber och ont i huvudet och är allmänt nere för räkning. Istället för att lägga mig i säng och bli frisk så blev jag stressad över att jag inte hann med allt jag hade planerat och jag undrade varför livet kändes så tungt och varför jag inte hade någon sexlust eller var glad.

Igår var första dagen som jag i stort sett var frisk och där stod jag och kände livet i mig och då kom jag på att allt det jag hade känt, eller inte känt, ju berodde på att jag var sjuk.

Jag är sällan sjuk så när jag väl blir det borde jag ju kunna vila upp mig. Istället kör jag på vilket troligtvis förlänger det hela. Onödigt.

Knäppt nog tror jag också att min kollega ska ha synpunkter på att jag jobbar dåligt, när hon ju faktiskt tycker att jag ska kurera mig istället.

Men nu så är snuvan och hostan nästan helt borta och jag är pigg och glad och har sexlust. Så nu kan det få sluta snöa och bli vår igen.

Trädgård

Fyra dagar ledigt tillsammans och just ingen sex. Istället jobbade vi i trädgården tillsammans. Det finns en tillfredsställelse i det också. Egentligen så har jag inte varit speciellt sexintresserad den här helgen så jag saknar inte sexet som kunde ha varit så värst mycket. Jag är mer lite ledsen för att tillfället försvann eftersom jag vet att det kommer perioder när jag inget hellre vill än att ha sex.

Liggbar

Jag var på fest med jobbet. Vi drack vin och började prata om att vara heterosexuell eller homosexuell. Jag berättade att jag identifierar mig mer som homosexuell än heterosexuell även om jag nog egentligen inte är det utifrån de flesta andras definition. Då säger en av männen: jaså det var därför vi inte låg med varandra när jag var hemma hos dig. På skoj naturligtvis. Men jag blev glad, för det innebär ju att han faktiskt hade tänkt tanken.

Så med andra ord är jag liggbar.

När han var hemma hos mig så tänkte jag också tanken, att han var liggbar.

Om inte vi var så präglade av vad man får och inte får göra så skulle vi kanske haft sex. Bara som ett lite trevligt tidsfördriv. Tänk om det gick. Om folk kunde låta bli att lägga in så mycket i det.

Oro

Förut var jag rätt ofta orolig av mig, det kom en orolig känsla över mig som jag inte direkt kunde koppla ihop med något. Mina känslor levde sitt eget liv och jag åkte bergochdalbana på dem. Sedan så förändrade jag några saker i mitt liv och då blev jag lugnare, tryggare, starkare och oron försvann. Men ibland händer det att den kommer och hälsar på igen. Korta visiter visserligen men med den obehagliga känslan av att det borde finnas något att oroa sig för men som jag inte vet vad det är.

Jag handskas bättre med det nu. Jag tolkar det som att det handlar om obalans i kroppen, obalans för att jag ätit fel, sovit för lite, har för mycket omkring mig och så vidare. Men det är en otäck känsla när ångesten lurar under sängen när jag ska sova. Då ligger jag där i mörkret och önskar att det snart ska bli dag igen. Det finns två saker som hjälper, sex och att räkna ut eller konstruera saker. Om min partner ligger och sover tänker jag ut hur man bygger hus eller kaninburar.

När morgonen kommer stiger jag gärna upp.

Komplimanger

Genom åren har jag flera gånger fått höra av helt olika personer (läs killar) att jag är väldigt bra på att suga kuk. Jag har lite svårt att förhålla mig till det. Det är ju fantastiskt att få någon att njuta men som komplimang blir det lite konstigt. Om de säger: Åh vad skönt det är! Då känns det bra. Men om de efteråt säger: Du är jävligt bra på att suga kuk. Ja då vet jag inte hur jag ska ta det. För det är som om jag blir något med den kommentaren. Att jag blir en kuksugerska (men inte så mycket mer). Istället för att prata om njutningen, hur skönt det är att njuta tillsammans.

Fast det kanske bara är jag som har svårt att ta komplimanger.

Fantasier

Vad fantiserar ni om när ni har sex? En del kanske inte fantiserar alls under själva sexakten utan bara går upp i stunden? Jag fantiserar nästan jämt när jag onanerar eller närmar mig orgasm, ensam eller tillsammans med någon annan. Däremot tänker jag inte så mycket under en intensiv sexstund med en partner. Jag har några återkommande fantasier som går i perioder, jag kan ha samma onanifantasi under en period för att sedan byta till en annan.

Oftast är jag en man i mina sexuella fantasier. Nästan alltid. En dominant man som tar för sig. Jag har inte hört någon annan kvinna berätta att hon är en man i sina fantasier men å andra sidan har jag inte hört så många berätta om sina fantasier överhuvudtaget.

Jag tror inte jag vill berätta i detalj om mina heller. Fantasier måste få vara fantasier utan några gränser, någonstans måste vi få vara gränslösa tror jag.

Att fantisera och hitta på är något jag gillar. Jag skriver en del, noveller, dikter, försöker mig på romaner. Går på skrivarkurser mellan varven. Jag blandar mina fantasier med saker jag upplevt i verkligheten när jag skriver. Det är rätt kul att se och höra folks reaktioner på sådant som jag faktiskt upplevt men som de tror är påhittat.

Kukar och utomhus

Jag fick nyss mail av S, killen vi hade trekant med, och det kändes gott. Han ville ses igen. Och det vill jag också men jag vet inte vad P vill. När vi ska träffa en kille vill han alltid att det ska vara en snygg, vältränad, ung kille med stor och rak kuk. Jag vill träffa någon som gillar oss och som vill det vi vill.

S är ingen snygging men ser helt ok ut. Det jag gillade med honom var att jag kände mig avslappnad med honom, att han sa mitt namn och rörde vid mitt hår och att han så uppenbart njöt av att ha sex med mig och att jag hade det skönt med honom och P. Att vi funkade tillsammans alla tre. Det där med utseendet känns inte viktigt och dessa kukar... jag har inte haft sex med någon som inte haft en skön kuk. Det handlar om teknik och alla killar har olika teknik beroende på hur deras kuk ser ut, så upplever jag det åtminstone. Sen så kan ju en del ha en teknik och ett sätt som lämnar en del övrigt att önska. Men kuken är det sällan fel på. P har en stor kuk och jag gillar den, naturligtvis. Det kan vara häftigt med stora kukar men det handlar mer om ögonfröjd och själva grejen. Ungefär som det säkert kan vara häftigt att ha sex med någon som är yngre och skitsnygg och vältränad - liksom för att få skryta om det. Även om det bara är inför sig själv. Men ärlig njutfull sex handlar för min del om avslappning, lyhördhet och teknik. Att alla inblandade njuter både av vad de får och av vad de ger.

Jag har varit ute och gått, det är inte jättevarmt ute men det hade i alla fall torkat upp så pass att jag kunde lägga mig i gräset. Det var riktigt skönt att ligga där och bara vara mitt i naturen. Det skulle faktiskt gå att ha sex ute nu.

Synd bara att P är så konstig just nu.

Att bli till inget

P och jag har varit ihop i många år. Jag var rätt ung när vi träffades och påverkades lite för mycket av hans beteende. Jag trodde det handlade om att jag var eller gjorde nåt fel för allt som var jag, allt jag gillade och ville göra dissade han. Trots det hade vi det bra på många sätt och jag älskade honom och ville vara med honom. Men många år gick, jag blev starkare och mer självständig och insåg att det här inte var rätt. Jag försökte prata, tjata, vara arg, förstående, ledsen, glad, skrika, viska, visa. Men inget förändrade något. Och till slut gav jag upp. All min kärlek hade gömt sig i ett hörn. Allt jag någonsin hade velat var att leva med P och våra barn i vårt hus och ha det bra tillsammans. Men inget av det betydde nåt längre. Jo barnen förstås men inte det andra. Jag kunde ge upp allt bara jag fick känna mig älskad för min skull. Eller åtminstone slippa utsättas för att ständigt vara fel i Ps ögon.

Först då, när jag gav upp. När jag inte ville längre. När jag sket i allt och var otrogen och redo att dra vilken sekund som helst. Först då började han kämpa. Då visade han att han ville ha mig, att han älskade mig och ville förändra sitt konstiga beteende för min skull.

Första tiden var jag motsträvig men gav honom en chans men så småningom när jag förstod att han menade allvar så började vi arbeta tillsammans för att få det att funka igen. Det tog några år men sedan kom vi ut på andra sidan och mådde så mycket bättre båda två och vi mådde bra tillsammans.

Det har gått många år nu och vi har det bra tillsammans. Jag har inte mycket övrigt att önska. Vi har ett helt annat förhållande, det är bara det som alltid har varit bra som är detsamma.

Men igår, utan förvarning och helt oförklarligt för min del så hände det en sak som tog mig raka vägen tillbaks till den jobbiga svåra tiden. Vi satt och kollade på tv och P reagerade på en sak i programmet. Han är sällan arg, ofta är han väldigt lugn. Men nu brusade han upp och höjde rösten och stormade iväg. I sin ilska så sa han fel och jag påpekade det. Det var väl dumt av mig men situationen var så absurd så jag visste inte hur jag skulle handskas med den. Och när jag sa att han sa fel så sa han inte bara oj då gjorde jag, som vem som helst skulle ha sagt. Istället högg han direkt och skrek åt mig att han inte alls sa fel. Att det var jag som sa fel och att jag var dum som sa så. Och jag rasade hela vägen tillbaks. Jag fattade det inte då. Jag blev bara så sårad och arg och ledsen så jag sa en massa dumma saker tillbaks.

Resten av kvällen satt jag tyst i mitt hörn och undrade vad det var som hade hänt och varför jag reagerade så starkt. Jag har vuxit mycket de senaste åren. Det är mycket som har hänt omkring mig som gjort mig stark och som utvecklat mig till en människa jag trivs att vara. Men igår blev jag svag och liten igen. Jag tappade bort mig själv och blev till ett ingenting för att P fick ett utbrott.

Jag brukar inte vara rädd men nu är jag det. Jag är rädd för att fråga honom vad som hände. Inte ens på den jobbiga tiden var jag rädd. Jag hade inga problem att konfrontera honom och det brukar jag verkligen inte ha nu heller. Men jag tror att alla de här åren som gått och som gett mig en lugn trygghet bara rasade som plockepinn under mig och jag var totalt oförberedd på det. Och ändå är det säkert ingen stor sak.

Men det är nog många saker som spelar in. Jag har rakat av mig det mesta av håret, det har gett mig mer respekt men jag är inte liggbar längre. Alltså, P vill ligga med mig och när vi träffat folk från nätet för sexträffar så vill de ligga med mig. Men folk jag möter i andra sammanhang ser på mig på ett annat sätt. Innan hade jag en mesig frisyr och väldigt många människor behandlade mig som en liten söt fåntratt. Men kan du sånt? kunde de fråga. Jag hade hela tiden ett behov av att hävda mig och bevisa att jag visst kan. När jag klippte av mig håret fick jag många negativa reaktioner men också en helt annan respekt. Idag är det ingen som ifrågasätter om jag kan. Men med långt hår så var jag också liggbar. Det kanske kan verka skönt att inte folk ser på mig på ett sexuellt sätt men det är dubbelt. Naturligtvis vill jag vara attraktiv.

P vill att jag ska ha långt hår. Jag tror inte alls det handlar om att jag skulle bli mer attraktiv för honom med långt hår. Jag tror det handlar om att han vill ha en fru att visa upp. Det är med andra ord inte i sängkammaren han vill att jag ska ha långt hår, det är bland andra människor. Som det är nu så är jag inte riktigt bekväm, jag sticker ut. Jag tar plats och jag är någon.

Det här spelar naturligtvis in. För igår när det blev så där konstigt och jag blev så liten och det gjorde så ont i mig så kände jag direkt att jag inte visste hur jag såg ut. Det var som om jag förvandlades till något fult och oattraktivt. Plötsligt stod jag där utan någonting alls att luta mig mot. P fanns inte för mig, jag var ingenting och jag var inte ens lite söt. Jag blev till noll.

Det gör ont att inte finnas.

Och nu sitter jag här. P sover fortfarande. Han är ledig i dag och vi ska åka iväg på en resa på tu man hand. Vi har inte pratat med varandra sedan händelsen igår. Jag gick och lade mig före honom. Det kramar på ett obehagligt sätt i mitt bröst, det gör ont.

Jag är rädd för att jag tappade mig själv, jag är rädd för att P inte ska vilja ha mig, jag är rädd för att vi ska hamna i samma dumma tillstånd som för flera år sedan. Jag är rädd att allt jag trott på var en lögn.

Och det för en enda liten konstig händelse.

Känslor

Just nu är jag full av känslor. Det är inte ett helt lätt tillstånd. Jag är upprörd, arg, ledsen, glad, kåt, frustrerad och säkert några känslor till - samtidigt. Hur går det ihop? Jag vet inte.

Jag blir upprörd på att det finns så många idioter där ute. På människor som hatar, avskyr och förbannar utan att reflektera det minsta över vem människan de öser sitt hat över är. Jag blir ledsen över att det ska vara så svårt att vara sig själv om man inte passar in i normen.

I mitt jobb är det ena stunden ingenting och andra stunden tusen saker. Jag tycker båda är lika jobbiga.

Kåtheten kommer sig av trekanten som väckte upp något som slumrat långt nere i mitt inre. Jag har varit en kåt varelse i större delen av mitt liv. Men under några år har det varit så mycket annat, så i långa perioder har jag varit asexuell. Inte haft en tanke på sex, inte varit intresserad, inte velat ha sex. Inte orkat. Och nu så har jag vaknat till liv igen men det är fortfarande mycket annat som tar orken ifrån mig. Fruktansvärt frustrerande att vara upp över öronen kåt och inte ha tillfälle att göra nåt åt det. Och när tillfället kommer är jag alldeles för trött. Jag vill inte ens onanera för det känns inte tillräckligt. Det är som att slicka lite på chokladen utan att få stoppa den i sig.

Och så är jag lite rädd. Jag är sockerberoende. I flera år har jag hållit mig i från socker men så tappade jag kontrollen och nu är det svårt, svårt, svårt att ta den igen. Jag vet att jag kan sluta äta socker men jag är rädd att sluta därför att jag tror att det ska ta kåtheten i från mig. Det låter lite knäppt men när jag slutade med socker så minskade också mina känslotoppar. Jag blev lugnare, mer harmonisk, mindre orolig - men också mindre kåt. Fast samtidigt kan det ju lika gärna hänga ihop med orken, jobbandet ökade i samma veva som jag slutade med socker. Men det är lätt att hitta orsaker till att slippa ta itu med sitt beroende. Och samtidigt är jag rädd för vad som händer med mig när jag äter socker. Jag går upp i vikt, jag riskerar att få diabetes, jag mår sämre på så många olika sätt.

Jag behöver närhet så mycket så det skriker i mig. Mittemot mig sitter min man. Snart måste jag gå och lägga mig men han har mycket kvar att fixa med innan han vill lägga sig. Jag behöver honom. Men jag vet också hur mycket han behöver sin tid. Han jobbar så mycket, har för lite tid om kvällarna till allt han vill. Men om jag ska vänta tills han lägger sig så kommer jag inte orka i morgon.

Jag kramar honom. Jag kramar mina barn och jag kramar min hund.

Men det räcker inte. Alla dessa känslor hotar att spränga mig, det vore i och för sig en befrielse.

Äntligen trekant

Vi fick kontakt med en ny kille, vi kan kalla honom S. S och jag har pratat mycket i telefon och det kändes bra. Härligt med nya kontakter som man kan vara öppen med. Han förstod att vi var lite nojiga efter flera misslyckade försök att få till en trekant så han ringde flera gånger i går innan han kom hem till oss. Jag han ändå bli lite nervös och tänkte att han kanske inte skulle dyka upp han heller.

Men det gjorde han. Vi åt lite mat ihop och sen satte vi på en porrfilm. Egentligen behövdes väl inte filmen för vi blev snabbt upptagna med att ta på varandra. Jag satt i mitten och S på ena sidan och min man som vi kan kalla P satt på andra. Det var härligt att känna deras händer på min kropp. S smekte mig varsamt på halsen och över brösten, han kände på mitt hår och det gillade jag mycket. Jag har rakat av mig det mesta av håret på huvudet och det är många som inte vet hur de ska ta en sådan sak. Men han smekte mig av nyfikenhet och för att han gillade det och det var gott.

Snart hade jag en kuk i var hand. Jag gillar verkligen känslan av att ha två människor nära mig som båda vill ha sex med mig och som visar det tydligt. Ganska snart ville jag gå in till sängen. Det var flera års längtan i mig efter trekant och varför slösa bort tiden i onödan? Jag sög kuk, blev slickad, smekt och knullad. Jag fick två kukar i fittan samtidigt och vi körde dubbelmacka. Det var helt underbart. Både sprutade i min mun och på mina bröst och sedan smekte jag mig själv till orgasm medan jag hade en nysprutad kuk i munnen.

Många människor tycker att "porrfilmssex" inte är något man kan njuta av på riktigt. Men jag gör det. Och jag vet att det finns fler kvinnor som gör det.

När S hade åkt så blev jag kåt igen. Jag ville ha en stor skön kuk i mig men P var trött och ville sova. Så kan det vara. Men i morse hade vi fantastiskt skön sex. Han knullade mig så otroligt skönt och jag ville bara ha mer och mer och mer. Jag sitter här nu och vill ha mer. När jag känner så här undrar jag om jag någonsin kan bli nöjd. Då känns det som jag skulle behöver minst 20 killar som står på rad och knullar mig en efter en.

Att ha trekant är ett sätt att väcka min hunger. På nåt konstigt sätt är det som skönast efteråt när jag tänker tillbaks på det vi gjorde. Tänk om jag kunde få vara med om en trekant i dag igen i efterdyningen av den andra. Åh underbara tanke.

Vänner man inte har

När jag var 6 år fick jag en vän. Vi blev bästisar och träffades eller pratade i telefon nästan varenda dag ända tills vi började i gymnasiet. Vi fortsatte att vara nära vänner även om vi gick åt olika håll. Och i mitt hjärta och i min hjärna så har vi fortsatt vara vänner även om hon blivit sämre och sämre på att höra av sig och vi kanske bara träffats några gånger per år. Men så bjöd jag henne på min födelsedag. Jag brukar inte fira så mycket längre men jag bjöd henne och min andra nära vän och båda blev glada och sa att de skulle komma. Jag bjöd dem öga mot öga en dryg vecka innan jag fyllde. Jag fixade fika och städade och förberedde som man ju gör. Den andra vännen dök upp. Men hon kom inte och hon hörde inte av sig. Alls.

Och då fick jag nog. Jag gav upp. Länge har jag funderat på vad jag har varit för henne. Hon har sällan ringt tillbaks om jag har sökt henne. Hon svarar knappt på sms längre. Men de gånger vi har träffats så har det känts som om hon vill ha kontakt och som om hon är glad över att ses. Så jag har väl hoppats.

Lite senare fick jag veta genom en annan att hon hade glömt att jag fyllde. Men jag tänkte att hon nog skulle ringa och be om ursäkt för att hon inte kom. Det gjorde hon inte.

Men igår så ringde hon. Och frågade om hon fick komma på min dotters födelsedagskalas. Jag sa ja och tänkte att det var ju trevligt att hon i alla fall kom ihåg när min dotter fyller. Men sen så visade det sig att det hade hon inte alls gjort egentligen utan att hon blivit påmind av en annan.

Men det som stör mig mest är min egen reaktion. Att jag egentligen inte alls vet vad jag känner. Och att jag tänker att det är väl inte så viktigt att nån kommer ihåg min födelsedag. Inte ens om de blivit bjudna en vecka innan.

Och nu vet jag inte hur jag ska göra. Låtsas som ingenting och fortsätta där vi var innan min födelsedag (dvs en ganska konstig relation där jag inte alls vet var jag har henne) eller sluta höra av mig till henne och låta henne ta kontakt i fall hon vill eller kanske bestämma mig helt och hållet för att det får vara nog nu.

Jag vet inte. Hur gör man?

Otroheten igen

Min man och jag pratade om otrohet häromdagen. Vi har haft våra problem han och jag. Under några år kämpade vi för att hålla våra huvuden ovanför ytan och otrohet var ett av försöken att trampa vatten. Det var en jobbig tid för oss båda men behövlig på nåt sätt. Vårt förhållande blev så mycket bättre efter allt det jobbiga.

Men vi pratar inte om otroheten längre. Inte om det som hände då. Bara om otrohet som sådan.

Om man är otrogen, sa han, så handlar det nog mycket om att man söker bekräftelse som man inte får i sitt förhållande. Sen tystnade han och såg fundersam ut. Kanske förstod han lite mer av vad det var som gjorde att jag var otrogen då.

Att inte bli bekräftad, sedd för den man är och älskad fullt ut för den man är av den man älskar mest av alla. Det är svårt. Jag vet inte om otrohet är värre. Jag tror faktiskt inte det.

Ledsen

Varför skriver jag här? Jo för att få ur mig saker som jag funderar på men inte har någon att prata med om. Jag skriver saker som inte är så igenomtänkta eller politiskt korrekta mellan varven. Men det är ju liksom poängen, att jag ska kunna prova mina funderingar utan att behöva stå till svars. Fast det kanske inte funkar så.

Folk kan ju läsa här och då kan de också ifrågasätta det jag skriver. Och jag vill ju gärna ha någon kommentar mellan varven. Men lite ledsen blev jag ändå när jag fick kommentaren på mitt otrohetsinlägg. Inte ledsen på den som skrev utan på att jag skrev något som inte gav mig en rättvis bild. Men varför det är så viktigt för mig vet jag inte riktigt. Kanske handlar det om att det är en stor del av min identitet, att jag är empatiskt, en som bryr sig om, som är kärleksfull och som ställer upp och kan göra nästan vad som helst för dem jag älskar.

Jag tror att jag inte riktigt tycker om bilden av mig själv som formas här på bloggen. Det handlar säkert om att det är rätt ensidigt, det jag skriver. Bara sådant som liksom inte får så mycket plats i andra forum (mina egna forum menar jag då). Och att jag också är fast i normer och stereotypt tänkande så pass att jag inte ens kan frigöra mig själv när det handlar om mig själv.

Infekterat

Igår var jag hos läkare för att jag kanske har urinvägsinfektion. Läkaren frågade om det fanns någon möjlighet att jag skulle kunna ha fått en könssjukdom, och ja. Det skulle ju kunna vara det. Han var professionell och det fanns inget som borde fått mig att känna som jag gjorde - men den tanke som dök upp var att han säkert undrade hur det kom sig att jag hade tillfälliga sexförbindelser. För att jag är tjock, för att jag hade kläder jag kände mig tråkig och ful i, för att jag inte hade fixat håret. Men när man sitter med 38 graders feber och vaknade under natten med hemska magsmärtor så är man ju sällan så skojig. Så varför har jag de här känslorna då? Det är ju jag och inte han. Jag har ju inte den minsta aning om vad han tänkte.

Han spände ögonen i mig och frågade om det fanns något mer jag kunde berätta. Och kanske skulle jag ha sagt att jag hade analsex med min man för några dagar sedan och att vi naturligtvis inte stoppade in kuken i fittan efteråt men att den ändå slank omkring lite i de regionerna och att det kanske vara tillräckligt för att ge mig urinvägsinfektion.

Och kanske borde jag ha berättat att det var en kvinna jag hade sex med, och att jag hade det tillsammans med min man. Bara för att förklara. Men varför skulle jag det? Allt det där ligger ju hos mig.

Men proverna visade ingenting. Jag var varken gravid eller hade klamydia och de kunde inte säkert säga om jag har urinvägsinfektion heller. Och idag mår jag bättre.

Mittemellan

Jag har en förkärlek för adrogynitet (heter det så?). Det är något i mig som går igång på både män och kvinnor som är lite androgyna. Och då kommer jag tillbaks till mina tankar kring vad det är att vara homo, hetero eller bi. Vad är man om man tänder på det androgyna?

Det här är sexigt. Åh jag blir alldeles het.

Idioter

Vad är det för fel på folk? Det här är fjärde gången på några månader som vi stämt träff med en kille som sedan uteblir. Och inte hör av sig nåt mer. Snälla nån. Sluta ta upp vår tid i onödan.

Kan någon förklara för mig varför man tar kontakt, säger att man vill, mailar fram och tillbaks, pratar i telefon och stämmer träff och sedan bara... poff, försvinner?

Jag blir så jävla less och trött och förbannad. Gå och häng er era jävlar och ge fan i att lura oss.

Otrohet

Jag fick en kommentar här som fick mig att börja fundera på det här med att vara trogen. Å ena sidan så finns det mycket som talar för att vara trogen. Det här med tillit och att jag själv inte vill bli vilseledd bland annat. Frågan är ju också varför man i så fall är otrogen.

Jag själv har varit otrogen. Jag vet inte vilken anledning som är en bra anledning men min anledning var inte den bästa. Jag kan väl inte direkt säga att jag ångrar det eftersom det ledde till något bra. Men det var inte förenat med så mycket lycka precis. En stor orsak till att jag var otrogen var att jag var olycklig i mitt förhållande. Jag hade ett enormt behov av att bli bekräftad av någon och när jag blev det så hade jag svårt att själv ha kontrollen över vad jag egentligen ville. Så när killen som bekräftade mig ville ha sex så hade jag sex med honom. Jag kan inte påstå att han lurade mig eller att jag inte ville men om jag hade haft tillit till mig själv och kontroll över mig själv så hade jag nog inte valt att vara otrogen då och inte med honom.

Jo, jag tror faktiskt att det finns bra anledningar till att vara otrogen. Och jag tror inte att det behöver vara så stort och så fel. Jag tror att man behöver lyssna till sig själv och vara ärlig mot sig själv och fråga sig vad man vill ha ut av sitt liv. Och inte låta andra styra för mycket.

Egentligen så är det ju bara några slags regler och normer som folk har hittat på, det här med att det är fult och fel att vara otrogen. Det finns tillfällen då man bara måste bejaka sig själv och strunta i sådant. Det behöver inte handla om otrohet, det kan vara andra saker. De gånger jag har bejakat mig själv och gått den väg som jag mått bra av så har det inte känts fel även om det kanske inte direkt är vad andra skulle säga var rätt.

Nu har ju min man och jag sex med andra människor så då kan jag få den delen utan att vara otrogen. Skulle jag inte få det så skulle jag nog välja att vara otrogen och jag tror inte att det skulle få mig att må dåligt.

Huvudvärk

Min dag började helt galet vilket resulterade i att jag nu har ont i huvudet och helst vill gå och lägga mig. Tror faktiskt jag ska göra det om en stund.

I morgon ska vi träffa G, killen som vi kanske kommer att ha den där sköna sexträffen med som vi har längtat efter i flera år. Tänk att det ska vara så svårt att hitta en kille att ha sex med. Det är lättare med kvinnor verkar det som. Folks föreställningar om den kåte mannen som alltid vill kommer på skam. Min erfarenhet är att kvinnor vill mer, vågar mer och kan mer.

Det kan ju också vara så att jag (eller vi) har försökt med fel killar. Det återstår att se.

Vi ska träffas och ta en fika. Förut brukade vi bara bjuda hem folk och ha sex med dem mer eller mindre direkt. Nu provar vi en annan taktik. lite nervöst är det förstås, och spännande. Jag fick en idé om att släpa in killen och min man på toan och suga av dem, fast det kanske får stanna vid en idé. Vi får se. Han kanske inte alls är vad vi har tänkt oss.

Träff

Vi har stämt träff med en kille. Det känns spännande. Han skickade ett mail där han skrev att jag låter så glad och härlig... det kändes skönt att läsa. Det är ju sådan jag är. Om folk kan se bortom utseendenormen. Och han har sett bilder på mig så det ska nog bli bra.

Ha ha, det låter ju som om jag är helskum. Jag är nog egentligen en väldigt vanlig människa. Vanlig på väldigt många sätt. Men inte på alla.

Tävling

Nu vet jag inte om jag gör rätt.

Jag

Jag undrar ibland om jag ska vara jag eller om jag ska vara nåt som är lättare. Normerna som jag inte riktigt passar in i skaver ibland lite väl hårt. Även om jag nog för det mesta har det ganska lätt för att jag är omgiven av människor som älskar mig för den jag är.

Att vara kvinna är inte så enkelt som att vara en människa med vagina. Att vara en människa med vagina utan att följa normen som gäller för kvinna är inte så enkelt det heller. Att vara en människa som i mångt och mycket passar in i den kvinnliga normen men som i annat inte alls håller sig inom ramarna är ibland svårare. Nästan men inte helt är konstigt nog ibland värre än ett större glapp.

Jag har inte ett utseende som ropar kvinna men jag vill ändå vara liggbar som kvinna. Jag vill att både män och kvinnor ska kunna tänka sig att ha sex med mig även om jag inte ser ut och beter mig som många förväntar sig att kvinnor ska se ut och bete sig. Det handlar inte om att vara snygg eller ful. Jag tycker att jag är rätt snygg mellan varven. Och jag tycker att jag har en tilltalande kropp för den är inbjudande och öppen och naturlig. Och jag vet att både män och kvinnor har funnit både min hjärna och min kropp tilltalande. Men det spelar ingen roll för folk definierar mig inte som liggbar därför att jag inte följer normen. Det krävs alltid lite mer av mig.

Vänner

Vad är en vän? Jag tror att jag tycker att en vän är någon som bryr sig om och som inte dömer en så lätt. Jag har en vän som jag känt i många år, vi har delat mycket och stått varandra nära. Eller står väl varandra nära. Men på sista tiden så har hon blivit så... ifrågasättande. Som en hysterisk attackiller anfaller hon så fort jag säger något. Hon har väl haft de tendenserna jämt men det har blivit värre. Och jag tycker inte det är roligt längre. Jag känner mig inte ledig och fri med henne längre. Jag känner det som om jag blir betraktad under lupp, granskad och ifrågasatt även om jag så pratar om apelsiner.

Ofta är det väl så att vi har behov att prata av oss om sådant som vi tycker är jobbigt på nåt vis. Men det där pratandet räcker långt i sig, det är ju inte alltid så att vi behöver en lösning eller ett färdigt recept på hur vi ska göra. Oftast vill vi bara ha någon som lyssnar en stund. Men hon kan återkomma gång på gång till ämnet och liksom trycka upp mig mot väggen och säga varför då, varför då, varför då tills jag står där och inte alls vet vad jag ska svara och vad hon frågar egentligen och bara vill gå därifrån.

Eller så säger hon lite hånfullt att vadå det är väl bara att göra så här eller så här. Eller så avfärdar hon det. Men själv så vill hon ju att jag ska lyssna och hålla med i det hon säger.

Jag blir ledsen, besviken och lite arg för jag har sett henne som min bästa vän och jag har haft roligt ihop med henne och längtat efter henne. Och nu så vill jag helst glömma bort henne ett tag.

Men det kanske löser sig, det handlar väl också om att jag måste säga ifrån och ta det på ett annat sätt. Fast det är så jävla trist.

Kåt

Jag sitter här och är kåt. Det går inte så bra att få något gjort på jobbet. Ärligt talat har jag inte gjort nåt vettigt alls som har med jobbet att göra. Jag har mailat lite med en kille som vi kanske ska träffa. Jag har skrivit lite på den bok jag försöker skriva. Min man kommer inte hem på många timmar än och då har han barnen med sig.

Jag får väl onanera men det är ju inte riktigt vad jag vill ha. Jag vill ha kuk. Massor av kuk.

Igår

De kom igår, paret vi skulle bjuda på middag. Middagen var kanske inte helt optimal, maten alltså, för de var inte exakt så som jag hade föreställt mig(självklart inte, när är någon någonsin exakt så som man tror att de ska vara?). Det låter knäppt och jag vet ju hur det är att bli dömd i förväg men så var det i alla fall. Jag hade förväntat mig några lite mer sofistikerade människor och gjorde därför en slags tjusig sallad med parmaskinka och brieost.

De var helt okej båda två, trevliga och roliga. Men de hade nog hellre ätit någon annan sorts mat.

Vi hade ett trevligt men trevande samtal, skulle vi ha sex redan nu eller träffas igen? Jag är nog infödd i värdinnerollen så jag hade sagt ja om alla andra hade sagt ja. Jag är liksom inte en sådan som säger nej. Vilket kan vara lite dumt emellanåt. Jag satt inte där och var upphetsad eller attraherad, de var som sagt helt okej men när jag tillåter mig att tänka efter så är de inte några jag skulle välja att ha sex med i första hand. Men jag vet också, jag har ju en del erfarenhet av att ha sex med folk vi träffat på nätet, att det går utmärkt att ha sex med alla möjliga slags människor och att det kan vara mycket skönt och upphetsande även med folk som vid första ögonkastet inte är de jag attraheras mest av.

Men det var den andra kvinnan som sa nej, hon verkar kunna säga nej och kanske kan jag lära mig av henne. Hon ville smälta det hela och sedan träffas igen. Fast jag tror faktiskt att det handlar om att hon var blyg och egentligen skulle behövt lite alkohol innanför västen för att kunna slappna av. För vår del spelar sådant ingen roll. Vi kan ha sex ändå.

Det där med attraktion är en intressant sak. Många vill träffa några som de blir attraherade av och det låter väl bra. Fast jag vet inte. För i attraktionen ligger också möjligheten att kunna bli kär och det är ju inte alls det det handlar om. Jag är attraherad av min man, kär i min man och vi har underbar sex. Våra sexträffar är mer en krydda, som att ha med en leksak eller ha rollspel eller se på porrfilm. Naturligtvis vill vi inte ha sex med folk som känns fel på nåt sätt men det viktigaste är att kunna känna sig avslappnad ihop med människorna, det ska kännas okej för alla inblandade och de ska gilla samma saker som vi gillar. Det räcker långt.

En sak som var rätt skön igår var att jag än en gång fick bekräftat att vi inte är så tokiga. När vi kollar runt på kontaktsidorna så känns det som om alla är så jävla snygga och smala och sexiga och de vill bara träffa folk som är måna om sina kroppar (underförstått vältrimmade och slanka). Vi är förstås måna om våra kroppar men jag är tjock. Så är det. Jag har dessutom inte ett långt vackert hår och jag är inte så intresserad av att se ut som en schablonbild av kvinnan. Det är lätt att få för sig att man kanske inte duger, att alla andra är så mycket snyggare och smalare. Men så var det inte, paret såg helt okej ut men vi såg faktiskt snäppet okejare ut. Ha ha. 

Sen åkte de hem och vi hade sex. Vi kollade lite på porrfilm och sedan hoppade vi i säng. Han slickade mig så där skönt så det nästan går för mig hela tiden samtidigt som han hade ett finger mot stjärthålet. Det skönaste var nog ändå att höra hur upphetsad han var. Att han bara njöt så mycket av att slicka min våta fitta. Sedan ställde han sig gränsle över mig och stoppade in sin kuk i min mun. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle smeka mig till orgasm då med kuken i munnen eller om han skulle få slicka mig till orgasm sen. Jag valde slicket, för att dra ut lite på det. Han knullade mig i missionären, det är så skönt när kuken åker in och jag vill bara ha mer och mer. Det är nog därför jag gillar att ha flera killar samtidigt. Sen kommenderade jag honom att slicka mig igen och jag fick en lång och skön orgasm. Det bara går och går en lång stund och jag skulle nog kunna fortsätta få orgasm om han höll ut. Men det är inte så lätt för honom att veta när han ska sluta eller fortsätta och jag har fullt upp just då och kan inte vägleda honom. Men det spelar ingen roll, det är underbart. Han ville bli riden efter det och jag hoppade gladeligen upp på kuken. Han frågade om jag ville ha sperman i munnen eller i fittan och jag valde fittan. Jag ville bara bli knullad hårt och länge och sedan sprutad långt upp i fittan. Ibland vill jag hellre ha den i munnen, det är upphetsande att se honom njuta av det. Och så är det enklare att torka bort. Ha ha.

Sexträffar

I lördags så träffade vi en kvinna som vi hade sex med. Vi har träffat henne några gånger förut men då har hennes man varit med. Det var ganska länge sedan vi träffade någon för att ha sex så det var lite nervöst.

Vi har försökt få tag på en kille sedan i höstas och det har inte varit så enkelt som man kanske kan tro att det ska vara. Vi satte ut en annons på en kontaktsida och fick många svar. Men vi har vissa krav så en del gick ju bort direkt. Vi hittade i alla fall en kille som kändes bra. Men när vi sa att vi ville prata i telefon så försvann han. Han hörde helt enkelt inte av sig mer. Så vi letade reda på en ny kille men även han bangade. Det är så konstigt att någon som man pratat med på telefon, som har sett bilder på en och som säger sig vilja helt plötsligt inte dyker upp när vi stämt träff. Och sedan inte hör av sig.

Vi var rätt deppiga efter det här. Det är ju en känslomässig investering att träffa någon vilt främmande människa för att ha sex med. Det är nervöst, spännande och en massa andra känslor och så jävla dum man känner sig när folk inte dyker upp. Snacka om antiklimax. Så när kvinnan, vi kan kalla henne A, hörde av sig och frågade om vi hade lust att träffa henne så sa vi ja. Självklart.

Jag har lite svårt att benämna mig som bisexuell eller heterosexuell. Jag känner mig inte riktigt hemma i de beskrivningarna. Jag är en kvinna och jag är gift med en man. Men jag har fantasier om kvinnor, jag har haft sex med kvinnor och jag skulle väldigt gärna träffa en tjej som jag skulle kunna bli kär i och utforska sexlivet tillsammans med. Samtidigt som jag älskar min man, njuter av att ha sex med män och gärna har sex med flera män samtidigt. Men det är komplicerat. Den här kvinnan, A, är väldigt trevlig och öppen och lätt att ha sex med. Men hon är väl inte helt och hållet den kvinna jag attraheras mest av. Och det var ett tag sedan jag hade sex med en kvinna. Det spelar egentligen ingen roll om det är en man eller kvinna, när vi träffar någon ny som vi ska ha sex med så är det alltid lite svårt även om det är upphetsande och spännande.

Jag hade fantiserat om att slicka en kvinna samtidigt som min man knullar henne. Men när jag skulle göra det så var det inte så lätt. Jag vet inte riktigt varför. Kanske handlar det om att jag behöver tid. Och så är det väl egentligen alltid. Att man behöver tid när man ska ha sex med någon ny. Tid att lära känna den och att lära känna sig själv tillsammans med denna människa.

Fast det gör mig lite nervös för ikväll ska vi träffa ett par som vi aldrig har träffat förut. De kommer hem till oss och vi ska bjuda på middag. Kanske kommer vi inte ha sex ikväll men det kan ju bli så också. Jag både vill och inte vill. Det kräver ju en del förberedelser. Egentligen borde jag inte sitta här och skriva. Jag borde städa och duscha och förbereda maten.

Men att ha sex med andra människor än min man ger mig livsglädje. Helt klart är sexet alltid bäst med min man. Men det ger något extra att ibland möta nya människor och att klä av sig naken och släppa taget.

Därför

Jag behöver någonstans att skriva av mig. Ibland finns det saker som liksom inte funkar att berätta för vännerna men som ändå måste få komma ut. Jag kan ju förstås skriva det på ett papper eller i datorn men jag har nog en förhoppning om att någon ska läsa. Kanske kommentera. Bara jag får vara anonym.