Jag fick en kommentar här som fick mig att börja fundera på det här med att vara trogen. Å ena sidan så finns det mycket som talar för att vara trogen. Det här med tillit och att jag själv inte vill bli vilseledd bland annat. Frågan är ju också varför man i så fall är otrogen.
Jag själv har varit otrogen. Jag vet inte vilken anledning som är en bra anledning men min anledning var inte den bästa. Jag kan väl inte direkt säga att jag ångrar det eftersom det ledde till något bra. Men det var inte förenat med så mycket lycka precis. En stor orsak till att jag var otrogen var att jag var olycklig i mitt förhållande. Jag hade ett enormt behov av att bli bekräftad av någon och när jag blev det så hade jag svårt att själv ha kontrollen över vad jag egentligen ville. Så när killen som bekräftade mig ville ha sex så hade jag sex med honom. Jag kan inte påstå att han lurade mig eller att jag inte ville men om jag hade haft tillit till mig själv och kontroll över mig själv så hade jag nog inte valt att vara otrogen då och inte med honom.
Jo, jag tror faktiskt att det finns bra anledningar till att vara otrogen. Och jag tror inte att det behöver vara så stort och så fel. Jag tror att man behöver lyssna till sig själv och vara ärlig mot sig själv och fråga sig vad man vill ha ut av sitt liv. Och inte låta andra styra för mycket.
Egentligen så är det ju bara några slags regler och normer som folk har hittat på, det här med att det är fult och fel att vara otrogen. Det finns tillfällen då man bara måste bejaka sig själv och strunta i sådant. Det behöver inte handla om otrohet, det kan vara andra saker. De gånger jag har bejakat mig själv och gått den väg som jag mått bra av så har det inte känts fel även om det kanske inte direkt är vad andra skulle säga var rätt.
Nu har ju min man och jag sex med andra människor så då kan jag få den delen utan att vara otrogen. Skulle jag inte få det så skulle jag nog välja att vara otrogen och jag tror inte att det skulle få mig att må dåligt.
När man är otrogen så gör man ju per definition något fel; man bedrar sin respektive. Och det har inget att göra med nån objektiv definition av otrohet, utan att man bryter mot de villkor (uttalade eller underförstådda) som definierar ens relation.
SvaraRaderamen det kan ju ändå vara bra att man är otrogen.. det kan ge en så mycket lycka och glädje att det överstiger den sorg och smärta man utsätter sin respektive för. fast i grund och botten är det väldigt egoistiskt att vara otrogen.
Du säger att du skulla vara otrogen utan att må dåligt av det och det tycker jag låter som en empatistörning.
/T
Det är ingen lätt sak att vara otrogen och är man det så handlar det nog om att något är fel i relationen eller att man har problem med sig själv på ett eller annat sätt.
SvaraRaderaFast jag säger inte att jag skulle vara otrogen utan att må dåligt av det, jag säger att jag tror att jag inte skulle må dåligt av det. För om jag skulle välja att vara otrogen så skulle det finnas något bakom som gör att det skulle kännas nödvändigt.
Allt som skrivs i den här bloggen är kanske inte helt genomtänkt, det är mer en ventil där jag provar mina känslor :0)