Känslor

Just nu är jag full av känslor. Det är inte ett helt lätt tillstånd. Jag är upprörd, arg, ledsen, glad, kåt, frustrerad och säkert några känslor till - samtidigt. Hur går det ihop? Jag vet inte.

Jag blir upprörd på att det finns så många idioter där ute. På människor som hatar, avskyr och förbannar utan att reflektera det minsta över vem människan de öser sitt hat över är. Jag blir ledsen över att det ska vara så svårt att vara sig själv om man inte passar in i normen.

I mitt jobb är det ena stunden ingenting och andra stunden tusen saker. Jag tycker båda är lika jobbiga.

Kåtheten kommer sig av trekanten som väckte upp något som slumrat långt nere i mitt inre. Jag har varit en kåt varelse i större delen av mitt liv. Men under några år har det varit så mycket annat, så i långa perioder har jag varit asexuell. Inte haft en tanke på sex, inte varit intresserad, inte velat ha sex. Inte orkat. Och nu så har jag vaknat till liv igen men det är fortfarande mycket annat som tar orken ifrån mig. Fruktansvärt frustrerande att vara upp över öronen kåt och inte ha tillfälle att göra nåt åt det. Och när tillfället kommer är jag alldeles för trött. Jag vill inte ens onanera för det känns inte tillräckligt. Det är som att slicka lite på chokladen utan att få stoppa den i sig.

Och så är jag lite rädd. Jag är sockerberoende. I flera år har jag hållit mig i från socker men så tappade jag kontrollen och nu är det svårt, svårt, svårt att ta den igen. Jag vet att jag kan sluta äta socker men jag är rädd att sluta därför att jag tror att det ska ta kåtheten i från mig. Det låter lite knäppt men när jag slutade med socker så minskade också mina känslotoppar. Jag blev lugnare, mer harmonisk, mindre orolig - men också mindre kåt. Fast samtidigt kan det ju lika gärna hänga ihop med orken, jobbandet ökade i samma veva som jag slutade med socker. Men det är lätt att hitta orsaker till att slippa ta itu med sitt beroende. Och samtidigt är jag rädd för vad som händer med mig när jag äter socker. Jag går upp i vikt, jag riskerar att få diabetes, jag mår sämre på så många olika sätt.

Jag behöver närhet så mycket så det skriker i mig. Mittemot mig sitter min man. Snart måste jag gå och lägga mig men han har mycket kvar att fixa med innan han vill lägga sig. Jag behöver honom. Men jag vet också hur mycket han behöver sin tid. Han jobbar så mycket, har för lite tid om kvällarna till allt han vill. Men om jag ska vänta tills han lägger sig så kommer jag inte orka i morgon.

Jag kramar honom. Jag kramar mina barn och jag kramar min hund.

Men det räcker inte. Alla dessa känslor hotar att spränga mig, det vore i och för sig en befrielse.

Äntligen trekant

Vi fick kontakt med en ny kille, vi kan kalla honom S. S och jag har pratat mycket i telefon och det kändes bra. Härligt med nya kontakter som man kan vara öppen med. Han förstod att vi var lite nojiga efter flera misslyckade försök att få till en trekant så han ringde flera gånger i går innan han kom hem till oss. Jag han ändå bli lite nervös och tänkte att han kanske inte skulle dyka upp han heller.

Men det gjorde han. Vi åt lite mat ihop och sen satte vi på en porrfilm. Egentligen behövdes väl inte filmen för vi blev snabbt upptagna med att ta på varandra. Jag satt i mitten och S på ena sidan och min man som vi kan kalla P satt på andra. Det var härligt att känna deras händer på min kropp. S smekte mig varsamt på halsen och över brösten, han kände på mitt hår och det gillade jag mycket. Jag har rakat av mig det mesta av håret på huvudet och det är många som inte vet hur de ska ta en sådan sak. Men han smekte mig av nyfikenhet och för att han gillade det och det var gott.

Snart hade jag en kuk i var hand. Jag gillar verkligen känslan av att ha två människor nära mig som båda vill ha sex med mig och som visar det tydligt. Ganska snart ville jag gå in till sängen. Det var flera års längtan i mig efter trekant och varför slösa bort tiden i onödan? Jag sög kuk, blev slickad, smekt och knullad. Jag fick två kukar i fittan samtidigt och vi körde dubbelmacka. Det var helt underbart. Både sprutade i min mun och på mina bröst och sedan smekte jag mig själv till orgasm medan jag hade en nysprutad kuk i munnen.

Många människor tycker att "porrfilmssex" inte är något man kan njuta av på riktigt. Men jag gör det. Och jag vet att det finns fler kvinnor som gör det.

När S hade åkt så blev jag kåt igen. Jag ville ha en stor skön kuk i mig men P var trött och ville sova. Så kan det vara. Men i morse hade vi fantastiskt skön sex. Han knullade mig så otroligt skönt och jag ville bara ha mer och mer och mer. Jag sitter här nu och vill ha mer. När jag känner så här undrar jag om jag någonsin kan bli nöjd. Då känns det som jag skulle behöver minst 20 killar som står på rad och knullar mig en efter en.

Att ha trekant är ett sätt att väcka min hunger. På nåt konstigt sätt är det som skönast efteråt när jag tänker tillbaks på det vi gjorde. Tänk om jag kunde få vara med om en trekant i dag igen i efterdyningen av den andra. Åh underbara tanke.

Vänner man inte har

När jag var 6 år fick jag en vän. Vi blev bästisar och träffades eller pratade i telefon nästan varenda dag ända tills vi började i gymnasiet. Vi fortsatte att vara nära vänner även om vi gick åt olika håll. Och i mitt hjärta och i min hjärna så har vi fortsatt vara vänner även om hon blivit sämre och sämre på att höra av sig och vi kanske bara träffats några gånger per år. Men så bjöd jag henne på min födelsedag. Jag brukar inte fira så mycket längre men jag bjöd henne och min andra nära vän och båda blev glada och sa att de skulle komma. Jag bjöd dem öga mot öga en dryg vecka innan jag fyllde. Jag fixade fika och städade och förberedde som man ju gör. Den andra vännen dök upp. Men hon kom inte och hon hörde inte av sig. Alls.

Och då fick jag nog. Jag gav upp. Länge har jag funderat på vad jag har varit för henne. Hon har sällan ringt tillbaks om jag har sökt henne. Hon svarar knappt på sms längre. Men de gånger vi har träffats så har det känts som om hon vill ha kontakt och som om hon är glad över att ses. Så jag har väl hoppats.

Lite senare fick jag veta genom en annan att hon hade glömt att jag fyllde. Men jag tänkte att hon nog skulle ringa och be om ursäkt för att hon inte kom. Det gjorde hon inte.

Men igår så ringde hon. Och frågade om hon fick komma på min dotters födelsedagskalas. Jag sa ja och tänkte att det var ju trevligt att hon i alla fall kom ihåg när min dotter fyller. Men sen så visade det sig att det hade hon inte alls gjort egentligen utan att hon blivit påmind av en annan.

Men det som stör mig mest är min egen reaktion. Att jag egentligen inte alls vet vad jag känner. Och att jag tänker att det är väl inte så viktigt att nån kommer ihåg min födelsedag. Inte ens om de blivit bjudna en vecka innan.

Och nu vet jag inte hur jag ska göra. Låtsas som ingenting och fortsätta där vi var innan min födelsedag (dvs en ganska konstig relation där jag inte alls vet var jag har henne) eller sluta höra av mig till henne och låta henne ta kontakt i fall hon vill eller kanske bestämma mig helt och hållet för att det får vara nog nu.

Jag vet inte. Hur gör man?

Otroheten igen

Min man och jag pratade om otrohet häromdagen. Vi har haft våra problem han och jag. Under några år kämpade vi för att hålla våra huvuden ovanför ytan och otrohet var ett av försöken att trampa vatten. Det var en jobbig tid för oss båda men behövlig på nåt sätt. Vårt förhållande blev så mycket bättre efter allt det jobbiga.

Men vi pratar inte om otroheten längre. Inte om det som hände då. Bara om otrohet som sådan.

Om man är otrogen, sa han, så handlar det nog mycket om att man söker bekräftelse som man inte får i sitt förhållande. Sen tystnade han och såg fundersam ut. Kanske förstod han lite mer av vad det var som gjorde att jag var otrogen då.

Att inte bli bekräftad, sedd för den man är och älskad fullt ut för den man är av den man älskar mest av alla. Det är svårt. Jag vet inte om otrohet är värre. Jag tror faktiskt inte det.

Ledsen

Varför skriver jag här? Jo för att få ur mig saker som jag funderar på men inte har någon att prata med om. Jag skriver saker som inte är så igenomtänkta eller politiskt korrekta mellan varven. Men det är ju liksom poängen, att jag ska kunna prova mina funderingar utan att behöva stå till svars. Fast det kanske inte funkar så.

Folk kan ju läsa här och då kan de också ifrågasätta det jag skriver. Och jag vill ju gärna ha någon kommentar mellan varven. Men lite ledsen blev jag ändå när jag fick kommentaren på mitt otrohetsinlägg. Inte ledsen på den som skrev utan på att jag skrev något som inte gav mig en rättvis bild. Men varför det är så viktigt för mig vet jag inte riktigt. Kanske handlar det om att det är en stor del av min identitet, att jag är empatiskt, en som bryr sig om, som är kärleksfull och som ställer upp och kan göra nästan vad som helst för dem jag älskar.

Jag tror att jag inte riktigt tycker om bilden av mig själv som formas här på bloggen. Det handlar säkert om att det är rätt ensidigt, det jag skriver. Bara sådant som liksom inte får så mycket plats i andra forum (mina egna forum menar jag då). Och att jag också är fast i normer och stereotypt tänkande så pass att jag inte ens kan frigöra mig själv när det handlar om mig själv.

Infekterat

Igår var jag hos läkare för att jag kanske har urinvägsinfektion. Läkaren frågade om det fanns någon möjlighet att jag skulle kunna ha fått en könssjukdom, och ja. Det skulle ju kunna vara det. Han var professionell och det fanns inget som borde fått mig att känna som jag gjorde - men den tanke som dök upp var att han säkert undrade hur det kom sig att jag hade tillfälliga sexförbindelser. För att jag är tjock, för att jag hade kläder jag kände mig tråkig och ful i, för att jag inte hade fixat håret. Men när man sitter med 38 graders feber och vaknade under natten med hemska magsmärtor så är man ju sällan så skojig. Så varför har jag de här känslorna då? Det är ju jag och inte han. Jag har ju inte den minsta aning om vad han tänkte.

Han spände ögonen i mig och frågade om det fanns något mer jag kunde berätta. Och kanske skulle jag ha sagt att jag hade analsex med min man för några dagar sedan och att vi naturligtvis inte stoppade in kuken i fittan efteråt men att den ändå slank omkring lite i de regionerna och att det kanske vara tillräckligt för att ge mig urinvägsinfektion.

Och kanske borde jag ha berättat att det var en kvinna jag hade sex med, och att jag hade det tillsammans med min man. Bara för att förklara. Men varför skulle jag det? Allt det där ligger ju hos mig.

Men proverna visade ingenting. Jag var varken gravid eller hade klamydia och de kunde inte säkert säga om jag har urinvägsinfektion heller. Och idag mår jag bättre.

Mittemellan

Jag har en förkärlek för adrogynitet (heter det så?). Det är något i mig som går igång på både män och kvinnor som är lite androgyna. Och då kommer jag tillbaks till mina tankar kring vad det är att vara homo, hetero eller bi. Vad är man om man tänder på det androgyna?

Det här är sexigt. Åh jag blir alldeles het.

Idioter

Vad är det för fel på folk? Det här är fjärde gången på några månader som vi stämt träff med en kille som sedan uteblir. Och inte hör av sig nåt mer. Snälla nån. Sluta ta upp vår tid i onödan.

Kan någon förklara för mig varför man tar kontakt, säger att man vill, mailar fram och tillbaks, pratar i telefon och stämmer träff och sedan bara... poff, försvinner?

Jag blir så jävla less och trött och förbannad. Gå och häng er era jävlar och ge fan i att lura oss.

Otrohet

Jag fick en kommentar här som fick mig att börja fundera på det här med att vara trogen. Å ena sidan så finns det mycket som talar för att vara trogen. Det här med tillit och att jag själv inte vill bli vilseledd bland annat. Frågan är ju också varför man i så fall är otrogen.

Jag själv har varit otrogen. Jag vet inte vilken anledning som är en bra anledning men min anledning var inte den bästa. Jag kan väl inte direkt säga att jag ångrar det eftersom det ledde till något bra. Men det var inte förenat med så mycket lycka precis. En stor orsak till att jag var otrogen var att jag var olycklig i mitt förhållande. Jag hade ett enormt behov av att bli bekräftad av någon och när jag blev det så hade jag svårt att själv ha kontrollen över vad jag egentligen ville. Så när killen som bekräftade mig ville ha sex så hade jag sex med honom. Jag kan inte påstå att han lurade mig eller att jag inte ville men om jag hade haft tillit till mig själv och kontroll över mig själv så hade jag nog inte valt att vara otrogen då och inte med honom.

Jo, jag tror faktiskt att det finns bra anledningar till att vara otrogen. Och jag tror inte att det behöver vara så stort och så fel. Jag tror att man behöver lyssna till sig själv och vara ärlig mot sig själv och fråga sig vad man vill ha ut av sitt liv. Och inte låta andra styra för mycket.

Egentligen så är det ju bara några slags regler och normer som folk har hittat på, det här med att det är fult och fel att vara otrogen. Det finns tillfällen då man bara måste bejaka sig själv och strunta i sådant. Det behöver inte handla om otrohet, det kan vara andra saker. De gånger jag har bejakat mig själv och gått den väg som jag mått bra av så har det inte känts fel även om det kanske inte direkt är vad andra skulle säga var rätt.

Nu har ju min man och jag sex med andra människor så då kan jag få den delen utan att vara otrogen. Skulle jag inte få det så skulle jag nog välja att vara otrogen och jag tror inte att det skulle få mig att må dåligt.

Huvudvärk

Min dag började helt galet vilket resulterade i att jag nu har ont i huvudet och helst vill gå och lägga mig. Tror faktiskt jag ska göra det om en stund.

I morgon ska vi träffa G, killen som vi kanske kommer att ha den där sköna sexträffen med som vi har längtat efter i flera år. Tänk att det ska vara så svårt att hitta en kille att ha sex med. Det är lättare med kvinnor verkar det som. Folks föreställningar om den kåte mannen som alltid vill kommer på skam. Min erfarenhet är att kvinnor vill mer, vågar mer och kan mer.

Det kan ju också vara så att jag (eller vi) har försökt med fel killar. Det återstår att se.

Vi ska träffas och ta en fika. Förut brukade vi bara bjuda hem folk och ha sex med dem mer eller mindre direkt. Nu provar vi en annan taktik. lite nervöst är det förstås, och spännande. Jag fick en idé om att släpa in killen och min man på toan och suga av dem, fast det kanske får stanna vid en idé. Vi får se. Han kanske inte alls är vad vi har tänkt oss.

Träff

Vi har stämt träff med en kille. Det känns spännande. Han skickade ett mail där han skrev att jag låter så glad och härlig... det kändes skönt att läsa. Det är ju sådan jag är. Om folk kan se bortom utseendenormen. Och han har sett bilder på mig så det ska nog bli bra.

Ha ha, det låter ju som om jag är helskum. Jag är nog egentligen en väldigt vanlig människa. Vanlig på väldigt många sätt. Men inte på alla.

Tävling

Nu vet jag inte om jag gör rätt.

Jag

Jag undrar ibland om jag ska vara jag eller om jag ska vara nåt som är lättare. Normerna som jag inte riktigt passar in i skaver ibland lite väl hårt. Även om jag nog för det mesta har det ganska lätt för att jag är omgiven av människor som älskar mig för den jag är.

Att vara kvinna är inte så enkelt som att vara en människa med vagina. Att vara en människa med vagina utan att följa normen som gäller för kvinna är inte så enkelt det heller. Att vara en människa som i mångt och mycket passar in i den kvinnliga normen men som i annat inte alls håller sig inom ramarna är ibland svårare. Nästan men inte helt är konstigt nog ibland värre än ett större glapp.

Jag har inte ett utseende som ropar kvinna men jag vill ändå vara liggbar som kvinna. Jag vill att både män och kvinnor ska kunna tänka sig att ha sex med mig även om jag inte ser ut och beter mig som många förväntar sig att kvinnor ska se ut och bete sig. Det handlar inte om att vara snygg eller ful. Jag tycker att jag är rätt snygg mellan varven. Och jag tycker att jag har en tilltalande kropp för den är inbjudande och öppen och naturlig. Och jag vet att både män och kvinnor har funnit både min hjärna och min kropp tilltalande. Men det spelar ingen roll för folk definierar mig inte som liggbar därför att jag inte följer normen. Det krävs alltid lite mer av mig.

Vänner

Vad är en vän? Jag tror att jag tycker att en vän är någon som bryr sig om och som inte dömer en så lätt. Jag har en vän som jag känt i många år, vi har delat mycket och stått varandra nära. Eller står väl varandra nära. Men på sista tiden så har hon blivit så... ifrågasättande. Som en hysterisk attackiller anfaller hon så fort jag säger något. Hon har väl haft de tendenserna jämt men det har blivit värre. Och jag tycker inte det är roligt längre. Jag känner mig inte ledig och fri med henne längre. Jag känner det som om jag blir betraktad under lupp, granskad och ifrågasatt även om jag så pratar om apelsiner.

Ofta är det väl så att vi har behov att prata av oss om sådant som vi tycker är jobbigt på nåt vis. Men det där pratandet räcker långt i sig, det är ju inte alltid så att vi behöver en lösning eller ett färdigt recept på hur vi ska göra. Oftast vill vi bara ha någon som lyssnar en stund. Men hon kan återkomma gång på gång till ämnet och liksom trycka upp mig mot väggen och säga varför då, varför då, varför då tills jag står där och inte alls vet vad jag ska svara och vad hon frågar egentligen och bara vill gå därifrån.

Eller så säger hon lite hånfullt att vadå det är väl bara att göra så här eller så här. Eller så avfärdar hon det. Men själv så vill hon ju att jag ska lyssna och hålla med i det hon säger.

Jag blir ledsen, besviken och lite arg för jag har sett henne som min bästa vän och jag har haft roligt ihop med henne och längtat efter henne. Och nu så vill jag helst glömma bort henne ett tag.

Men det kanske löser sig, det handlar väl också om att jag måste säga ifrån och ta det på ett annat sätt. Fast det är så jävla trist.