Igår var jag hos läkare för att jag kanske har urinvägsinfektion. Läkaren frågade om det fanns någon möjlighet att jag skulle kunna ha fått en könssjukdom, och ja. Det skulle ju kunna vara det. Han var professionell och det fanns inget som borde fått mig att känna som jag gjorde - men den tanke som dök upp var att han säkert undrade hur det kom sig att jag hade tillfälliga sexförbindelser. För att jag är tjock, för att jag hade kläder jag kände mig tråkig och ful i, för att jag inte hade fixat håret. Men när man sitter med 38 graders feber och vaknade under natten med hemska magsmärtor så är man ju sällan så skojig. Så varför har jag de här känslorna då? Det är ju jag och inte han. Jag har ju inte den minsta aning om vad han tänkte.
Han spände ögonen i mig och frågade om det fanns något mer jag kunde berätta. Och kanske skulle jag ha sagt att jag hade analsex med min man för några dagar sedan och att vi naturligtvis inte stoppade in kuken i fittan efteråt men att den ändå slank omkring lite i de regionerna och att det kanske vara tillräckligt för att ge mig urinvägsinfektion.
Och kanske borde jag ha berättat att det var en kvinna jag hade sex med, och att jag hade det tillsammans med min man. Bara för att förklara. Men varför skulle jag det? Allt det där ligger ju hos mig.
Men proverna visade ingenting. Jag var varken gravid eller hade klamydia och de kunde inte säkert säga om jag har urinvägsinfektion heller. Och idag mår jag bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar