Förut var jag rätt ofta orolig av mig, det kom en orolig känsla över mig som jag inte direkt kunde koppla ihop med något. Mina känslor levde sitt eget liv och jag åkte bergochdalbana på dem. Sedan så förändrade jag några saker i mitt liv och då blev jag lugnare, tryggare, starkare och oron försvann. Men ibland händer det att den kommer och hälsar på igen. Korta visiter visserligen men med den obehagliga känslan av att det borde finnas något att oroa sig för men som jag inte vet vad det är.
Jag handskas bättre med det nu. Jag tolkar det som att det handlar om obalans i kroppen, obalans för att jag ätit fel, sovit för lite, har för mycket omkring mig och så vidare. Men det är en otäck känsla när ångesten lurar under sängen när jag ska sova. Då ligger jag där i mörkret och önskar att det snart ska bli dag igen. Det finns två saker som hjälper, sex och att räkna ut eller konstruera saker. Om min partner ligger och sover tänker jag ut hur man bygger hus eller kaninburar.
När morgonen kommer stiger jag gärna upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar