Jag är deppig. Det är lite motigt just nu. Men något som gör det extra jobbigt är att jag inte riktigt vet vem jag ska prata med om det. För jag skulle behöva prata av mig.
Jag har flera riktigt bra vänner, jag har P som jag kan prata med om allt och jag har en kollega, en mamma, en syster osv som jag skulle kunna prata med. Men grejen är att jag vill prata av mig utan att få några goda råd. Jag vill bara få häva ur mig och få lite medhåll en stund.
När det blir så här så tröstäter jag. Och jag vill hemskt gärna dra täcket över huvudet och sova bort några timmar.Fast det gör jag ju inte.
Egentligen tror jag att jag mest har tråkigt. Jag har inget riktigt att bita i varken på jobbet eller i andra sammanhang. Min tillvaro är lite som ljummen filmjölk just nu. Inga kickar, inget som är utanför boxen, inget tokigt eller extra roligt.
Och då skulle man ju kunna tycka att när en gammal loverboy hör av sig och vill ha en dejt med oss så borde jag väl jubla och säga kör i vind. Lite rajtantajtan borde väl kunna pigga upp. Jo, om jag inte kände mig ful och otillräcklig och tjock så kanske det kunde ha varit nåt.
Blask.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar