Jag har lite svårt att vara sjuk när jag är sjuk. Jag inser det alltid efteråt. I drygt en vecka har jag varit rejält risig, jag jobbade ändå men det gick segt. Hjärnan funkar inte så bra när man har feber och ont i huvudet och är allmänt nere för räkning. Istället för att lägga mig i säng och bli frisk så blev jag stressad över att jag inte hann med allt jag hade planerat och jag undrade varför livet kändes så tungt och varför jag inte hade någon sexlust eller var glad.
Igår var första dagen som jag i stort sett var frisk och där stod jag och kände livet i mig och då kom jag på att allt det jag hade känt, eller inte känt, ju berodde på att jag var sjuk.
Jag är sällan sjuk så när jag väl blir det borde jag ju kunna vila upp mig. Istället kör jag på vilket troligtvis förlänger det hela. Onödigt.
Knäppt nog tror jag också att min kollega ska ha synpunkter på att jag jobbar dåligt, när hon ju faktiskt tycker att jag ska kurera mig istället.
Men nu så är snuvan och hostan nästan helt borta och jag är pigg och glad och har sexlust. Så nu kan det få sluta snöa och bli vår igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar