Jag inser mer och mer att jag faktiskt är den där sociala enstöringen som jag brukar säga att jag är. Jag försöker göra saker för att få mer jobb (har ju egna företag), blir lite exalterad över mina idéer, sätter igång och sen... jag då kommer den där jobbiga känslan. Det känns helt enkelt jobbigt att behöva ha kontakt med en massa människor.
Just nu är det värre än någonsin. Jag får liksom ingenting ur händerna. Helst vill jag krypa ner under täcket och låtsas att jag är miljonär så jag inte behöver kontakta alla dessa människor jag skulle behöva kontakta.
När jag har tydligt för mig vad jag ska göra, när jag har en deadline och när jag inte behöver krångla med andra människor. Då går det bra. När jag vet vad jag ska göra. När jag slipper osäkerheten. Jag är egentligen social, har lätt för att ta andra människor, är tillmötesgående och trevlig men det är ändå något som gör att jag tycker att det är väldigt jobbigt. Så jobbigt att jag låter bli.
Usch, det här är inte hållbart. På något sätt så gör jag ju saker ändå, jag sitter ju inte bara här och gör ingenting. Men ändå, jag måste hitta en väg som jag kan gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar