Jag är för snäll. Det har jag fått höra så många gånger. Jag är för snäll och folk är inte sena att utnyttja det. Det står mig upp i halsen, både att bli utnyttjad och att höra att jag är för snäll.
Idag blev jag arg, en liten stund. Men sedan kommer ledsenheten igen. Jag drömmer på nätterna att jag är arg. Att jag skriker och slåss och till och med har ihjäl folk. Men när jag vaknar är jag bara ledsen.
Men grejen är ju att jag inte vill vara arg och inte heller ledsen och inte må dåligt. Jag vill må bra, känna mig lugn och trygg och känna att det jag är och gör är helt okej.
Jag matar tomheten med godis. Det hjälper inte. Det gör det värre. Men det är den enda tröst jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar