Jag har en oro i kroppen som vill komma ut i form av tårar. Men var ska jag gråta? När jag var liten så hände det vid några få tillfällen att min mamma grät. Och då trodde jag att världen skulle gå under. Jag gråter inte speciellt ofta. Men när jag gör det så kan jag se på mina barn att de tror att världen nästan ska gå under. Det har med andra ord blivit lite bättre, eftersom de bara nästan tror att världen ska gå under.
Men vi borde gråta mer, oftare och göra det till något vanligt och inte så allvarligt. Gråt kan vara befriande. Och just nu är det befriad jag vill bli.
Det är svårt att visa starka känslor, att visa min sorg och oro när människorna omkring mig skräms av mina känslor. Jag vill ju vara den som blir tröstad, inte den som tröstar.
Senaste gången jag grät satt jag ensam framför en dator. Ingen som tröstade, men bara själva gråten gjorde att det kändes bättre.
SvaraRaderaDet är verkligen konstigt det där. Att gråta och att det faktiskt ger något tillbaka.
Vi borde verkligen visa våra känslor oftare.
Det kanske inte ger så mycket, men du får en virtuell kram från mitt håll :-)
Och en extra kram till Klumpesnusk som länkar dig och gjorde att jag hittade din blogg!
Tack för din omtanke! Och välkommen
SvaraRadera