Kanske är jag deprimerad? Jag vet inte. Vissa dagar går det bra, då känns det okej. Jag gör det jag ska och livet tuffar på. Andra dagar kan jag inte få något ur händerna, jag känner mig håglös och handlingsförlamad. Det är som inget betyder något. Men när jag pysslar med mina djur, bygger eller gör något annat som är långt ifrån mitt jobb och alla måsten så är det som om jag hamnar i ett annat tillstånd. Då släpper jag det som är jobbigt och går in i mig själv. Det är som en annan värld och en annan tid. Där finns det bara ett nu och det jag just då håller på med.
Jag inser ju att jag måste förändra något. Att det här inte är hållbart. Jag kan inte gömma mig eller fly, jag måste ta tjuren vid hornen för så här vill jag ju inte må. Jag håller på och avvecklar några saker och det känns bra. Saker som till slut bara tog energi och inte gav så mycket tillbaka. Men det finns så mycket mer att ta tag i och göra något åt. Det svåraste är nog den bild andra har av mig (och som jag nog till stor del har av mig själv) att jag är en positiv människa som fixar saker, som tar tag i och reder upp, som inte ger upp, som håller med och hjälper till. Men just nu orkar jag inte det. Jag skulle behöva ta timeout. Helt och fullt, inte bara lite grann. Jag har inga svar, ingen lösning och jag orkar inte tänka ut någon. Jag försöker komma på hur jag ska kunna släppa allt ett tag men hur ska det gå till? Jag vet inte. Jag vet bara att den jag alltid har varit plötsligt håller på att förvandlas till någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar